I en debattartikel i DN med titteln ”SVT:s trovärdighet borta efter Fichtelius projekt” låter den gamla SVT profilen Lars Adaktusson ösa galla över sin tidigare arbetsgivare med hänvisning till Erik Fichtelius dokumentär ”ordförande Persson”.

Adaktussons argument sammanfattas i artikeln med att ”Problemet illustreras av det faktum att skyddet av statsministern kan ifrågasättas både när SVT, /…/, valt att publicera Göran Perssons uppgifter och i de fall där företaget inte kunnat publicera intressant information till följd av den träffade överenskommelsen om anonymitetsskydd.”

Den första av dessa invändningar, att SVT valt att publicera information man fått från Göran Persson anonymt är egentligen en rätt konstig invändning från någon som arbetat med journalistik i så många år som Adaktusson faktiskt gjort.

Vi har trotts allt har vi något som kallas meddelarfrihet i Sverige och att tillämpa denna grundlag även på Sveriges statsminister är kanske ovanligt men knappast olagligt eller omoraliskt. Man kan ju undra hur Adaktusson själv hade reagerat om Göran Persson valt att komma till honom som en anonym källa, skulle Adaktusson då vägrat ta emot informationen eller vägrat publicera den så länge statsministern ville vara anonym?

Den andra invändningen att SVT på något sätt gjort fel när man lovat att inte publicera information från intervjuserien utan Perssons tillåtelse är också en rätt konstig invändning från någon så media van som Adaktusson.

Att en dokumentärfilmare i något skede sitter på information som allmänheten skulle kunna ha ett intresse av att ta del av är egentligen inget ovanligt. Att dokumentärfilmaren ändå inte går ut med denna information innan dokumentären är klar är inte heller något ovanligt i många fall skulle en förtidig publicering av det material man har omöjliggöra arbetet med resten av dokumentären.
Om vi till exempel tar den dokumentärfilm som SVT gjorde som avslöjade JAS mutaffären. Det är uppenbart att journalisterna där länge satt på information som skulle ha varit intressant för allmänheten om den publicerat, men det är också uppenbart att hade den publicerats så hade resten av historien aldrig kommit fram. På precis samma sätt var det ju med intervjuerna av Göran Persson.

Självklart kunde SVT vid vilket ögonblick som helst ha brutit sin överenskommelse med Göran Persson och publicerat det han sagt i sina intervjuer. Men en sådan publicering hade åh andra sidan direkt resulterat i att Göran Persson hade slutat tala. Ingen av de spektakulära uttalandena som vi nu fått ta del av hade någonsin kommit till allmänhetens kännedom om SVT valt att bryta mot sin överenskommelse. Sen kan man ju alltid undra vad för sorts etik och moral Adaktusson förespråkar när han anser att SVT inte bör hedra ingångna avtal och löften?

Med så här dålig argumentation från Adaktusson undrar jag personligen vad hans motiv till att skriva debattartikeln var. Att meddelarfriheten och hemliga källor existerar i journalistvärden är ju knappast något som kan uppröra Adaktusson. Och att en dokumentärfilmare sitter på information som han, även om den är av allmänintresse, inte kan publicera innan dokumentären är klar kan knappast heller uppröra en så erfaren journalist som Adaktusson. Med andra ord kan han inte på allvar se så stora problem med SVT’s agerande som han ger uttryck för, vilket direkt leder till slutsatsen att Adaktusson har ett annat motiv bakom sin debattartikel än upprördhet över medias förfall. Frågan är bara vad för motiv. Är Adaktusson kanske avundsjuk på publiciteten Erik Fichtelius fått? Eller vill han gynna sin nye arbetsgivare TV 8 genom att sänka SVT? Eller vad?

Annonser