Försäkringskassans genrealdirektör Adriana Lender citeras i DN med följande mening:

”Det [försäkringskassans kris red anm] har orsakats av orealistiska förväntningar på effektiviseringsvinster, förväntningar som inte infriats.”

Jag kan inte undvika att känna att detta är symptomatiskt för politiskt tänkande under de senaste åren. Just försäkringskassans totalhaveri är ju bara ett haveri i mängden, i sorgligt sällskap med vården och försvaret.

Effektiviseringar blir en helig gral, något som skall lösa alla problem. Men det finns en viss sanning i uttrycket ”man får vad man betalar för” och som med försvaret så med försäkringskassan eller vården. Man kan inte dra ned kostnaderna och samtidigt förvänta sig att kvalliten ska kunna bibehållas eller kanske till och med öka, i alla upptänkliga lägen.

Nästa kris orsakad av övertro på effektiviserig kan mycket väl komma inom högskoleväsendet. Inbyggt i anslagen finns en mekanism som förutsätter effektiviseringar, tanken är att denna skall ske inom administrationen. Detta system tickar på och som en professor på kth lite torrt anmärkte:

”för eller senare förväntar sig väll politikerna att administrationen skall gå med vinst”

SVD: 1, 2, 3, 4.

Annonser