Jag är inte någon större supporter av krisdemokraterna. De brukar allt för ofta vara helt fel ute, antingen på grund av tveksamma ideologiska skäl eller på grund av ren populism. Det förra kan exemplifieras med deras inställning till könsneutralt äktenskap och det senare med deras vallöfte om att sänka bensinskatten.

Idag kommer ett utspel om kärnkraften, där Kd väljer att ompröva sitt kärnkraftsmotstånd. Något som känns mycket välkommet. Man vill inför dock en liten brasklapp i det att man vill införa ett tak på antalet reaktorer (förslagsvis oförändrat).

Jag måste säga att det senare förstår jag mig inte riktigt på rent praktiskt men jag kan förstå det ur ett politiskt perspektiv. Det är antagligen lättare att få folk att acceptera något som i princip kan ses som bevarande av nuvarande ordning än något som ses som en större förändring.

Diskussionen om kärnkraften har allt för länge präglats av den folkomröstningen som genomfördes nästan tre decennier sedan, detta trotts att 3,5 miljoner av dagens röstberättigade inte fick rösta 1980.

Det jag hoppas på är att det blir möjligt med någon sorts blocköverskridande uppgörelse om kärnkraften. Liksom jag hoppas på en liknande uppgörelse vad gäller skola och försvaret. Vissa frågor kräver förankring, en förankring som överlever regeringsskiften.

Annonser