Archives for the month of: februari, 2009

Konstfack är i trubbel igen, efter att en elev spelat psyksjuk har en annan elev ställt ut ett verk där han klottrar och vandaliserar en tunnelbanevagn. SL är inte särskilt lyckliga och vår kära kulturminister är upprörd.

Att klotter kan ses som konst är inte särskilt konstigt, däremot räcker självklart inte att konstatera det. Men av någon anledning så slutar diskussionen gärna så fort man kommit fram till att något är konst i alla fall slutar diskussionen bland konstnärer och diverse kulturmuppar. Är det konst så ska konstnären försvaras. Man skulle kunna fråga sig varför. Är allt som är konst nödvändigtvis försvarbart?

Jag kommer direkt och tänka på Monty Phyton sketchen där Terry Jones skall spela ”the bells of st mary” på möss. Det som spelas i sketchen är ju uppenbarligen musik, men väldigt få skulle nog påstå att det okej att slå ihjäl djur med klubbor för att skapa musik. Musik är konst men att klubba ihjäl möss är inte rätt bara för att det man skapar är konst. Det räcker med andra ord inte att säga att något är konst, någonstans måste även konstnären föra en djupare moralisk och etisk diskussion annars skulle ju lika gärna The Torturers Apprentice kunna få sitt ur uppförande på operan?

Galleristen Andreas Brändström citteras i SVD med uttalandet:

”När du gör ett verk är det få konstnärer som på ett bra sätt kan uttrycka hur de själva tänker, eller vad de gjort. Han har hamnat i ett läge där allt handlar om ”varför gjorde du det här” och inte om konsten. Han kanske vill föra ett samtal på en högre nivå.”

Men det är ju just frågan ”varför gjorde du det här” som är den högre nivån? Hur anser konstnären att hans agerande är försvarbart? Att det är konst räcker inte som förklaring, precis som att forskare alltid måste ställa sig frågan om deras forskning bedrivs på ett etiskt sätt måste även en konstnär ifrågasätta det etiska och moraliska i den egna konsten. Diskussionen kan inte sluta med frågan om det som skapats är konst utan måste följas av frågan om konsten faktiskt borde eller behövs skapas. Att utöva konst betyder inte att man inte är moraliskt och etiskt ansvarig för det man gör.

Dumheter är dumheter även om de ställs ut på ett galleri.

Annonser

Så då har jag äntligen skaffat något sorts baner till den här sidan. Inte helt nöjd men det får duga tills jag kommer på något bättre.

Nej nog med detta nu ska jag laga middag med min pojkvän.

Jag gillar inte den kärnkraftsdebatt som nu blossat upp. Skyttegravarna har grävts och blocken bankar på varandra med patos argument, helt klart inte min bild av en konstruktiv debatt. För mig känns nämligen klimat- och kärnkraftsfrågan för viktig för att behandlas som en rent taktisk fråga. Så här kommer början på vad som kommer bli en längre serie av inlägg om just kärnkraften.

Låt oss börja med lite fakta. Ungefär hälften av Sveriges energitillförsel består av fossila bränslen i form av kol och koks (5,7%), naturgas (2,1%) och olja (41,8%) tillsammans utgör de alltså 49,5% av den totala energitillförseln. Förnyelsebar energi utgör runt 37% och kärnkraften ca 13%. Ser vi på ren elproduktion samt fjärvärme utgör kärnkraften nästan 40% vilket även är ungefär det samma som värdet för vattenkraften. Vindkraften utgör i detta fall mindre än 1%. Grafen nedan visar eenergitillförsel i TWh.

sveriges energitillförsel

Sveriges energitillförsel i TWh uppdelad efter produktions, källa SCB och Energimyndigheten årlig energibalans 2006-2007

Skall vi ersätta de fossila bränslena måste vi alltså på något sätt genom ökad energitillförsel eller genom effektivisering tillgodogöra oss motsvarande en fördubbling av övrig energitillförsel, en ökning med 100% med andra ord. Skall vi samtidigt ersätta kärnkraften så skulle alternativet, dvs förnyelsebar energi behöva ökas med 169%. Nu antar jag i detta exempel att ingen ökning av förbrukning sker, något som inte är helt realistiskt.

Kungliga vetenskapsakademin förutspår att den svenska bioenergin kan ökas med ungefär 40% på sikt, och inom 50-100 år med ytterligare 20% med hjälp av bättre skogsvård. I första skedet skulle det ge ungefär 46 TWh. Lägger vi till detta en ökning av vindkraften med 30TWh som föreslås av regeringen så skulle vi kunna ersätta den svenska kärnkraften då denna enbart svarar för ca 67 TWh, frågan är om detta är vad vi borde satsa på?

Om målet är att minska koldioxidutsläppen så borde den ökning som sker inom förnyelsebar energi, inte användas för att ersätta nuvarande kärnkraft. Ökningen av förnyelsebar energi skulle nämligen, utan andra åtgärder, kunna tillåta en minskning av fossila bränslen med motsvarande 30%, vilket skulle innebära att fossila bränslen skulle stå för runt 35% av energin istället för 50% idag.

Bör vi då bygga ut kärnkraften? Om målet är att få en förändring innan 2020 så är en satsning på kärnkraften helt fel väg att gå. Ser vi till Finland så skulle deras nybyggda kärnkraftsverk Olkiluoto-3 vara igång i år men har blivit försenad och kommer igång tidigast 2011, planer finns att bygga en fjärde reaktor som då kan vara igång tidigast 2020, och där har vi problemet för svensk del. Skall en ny reaktor byggas i Sverige kommer denna inte ha någon som helst effekt på svensk energiproduktion för än efter 2020 med andra ord så kan den inte hjälpa till att uppnå några som helst miljömål till dess. Peter Eriksson och Mona Shalin har därmed helt rätt när de säger att vi behöver förnyelsebar energi nu, istället för kärnkraftsel senare.

Frågan är dock vad ska vi göra efter 2020? Det är egentligen då som utmaningen kommer, att genomföra den första biten av en omställning är relativt enkelt, att fortsätta efter det att bioenergin och vindkraften är utbyggd blir däremot svårare. Dessutom kommer de svenska kärnkraftsverken att börja falla för ålderssträcket från och med 2032 vilket innebär att lagom till 2020 måste vi ha bestämt oss en gång för alla vad vi ska göra för att ersätta nuvarande reaktorer.

Vi bör vara öppna för att ersätta nuvarande kärnkraft med ny kärnkraft efter 2020. Men inte nödvändigtvis med samma sorts kärnkraft som vi har idag. Beslut om detta behöver däremot inte tas nu men jag skulle i alla fall önska att våra politiker idag började föra en mer öppen och konstruktiv diskussion om kärnkraften. Och framför allt hur vi ska ersätta den energi som dagens reaktorer ger efter 2032 och framåt.

DN: 1, 2, 3 SVD: 1, 2

4chan

Jag vill inte på något sätt försvara 21 åringen som nu är misstänkt för hoten mot skolan i Eskilstuna. Men jag kan inte undvika att tycka att det är imponerande att någon i huvud taget tar 4chan på allvar. Fast det är klart om det finnas något ställe där en psykiskt rubbad mänska skulle hänga så är det just 4chan.

För de som inte riktigt är bevandrade i Internets subkulturer och mer färgglada baksida kan 4chan kräva en viss förklaring. Sidan dvs 4chan.org, är ett bildforum ursprungligen dedikerad till manga . Användare lägger upp bilder och för diskussioner precis som vilket annat forum som helst. Det som egentligen kan sägas vara unikt för 4chan är hur primitivt det egentligen är, vilket bland annat resulterar i att majoriteten av alla inlägg görs anonymt.

Just det här hotet antar jag blivit publicerad i det som brukar beskrivas som /b/ eller med andra ord den delen av forumet som inte har några regler (förutom förbud mot barnporr, vissa former av olagligt innehål, samt invasioner av andra forum). Wikipedia citerar flertalet bra beskrivningar av /b/:

” Douglas said of the board, ”reading /b/ will melt your brain”, and cited Encyclopedia Dramatica‘s definition of /b/ as ”the asshole of the Internet”.[4] Mattathias Schwartz of The New York Times likened /b/ to a ”a high-school bathroom stall, or an obscene telephone party line”,[26] while Baltimore City Paper wrote that ”/b/ is the kid with a collection of butterfly knives and a locker full of porn … in the high school of the Internet”.[13] Wired describes /b/ as notorious.[27]

Att 21 åringen säger att det hela var ett skämt, blir enbart logiskt om man just kommer ihåg att skämtet gjordes på /b/ och inte i något normalt sammanhang. Vad /b/ har att säga om hotet mot skolan i Eskilstuna? Tja se själva

Efter att ha drabbats av ren intellektuell härdsmälta föreslår en arbetsgrupp inom Folkpartiet att grundskoleelever med utländsk bakgrund inte lägre skall kunna få ämnesundervisning på sitt hemspråk. Detta betyder till exempel att matteundervisning inte längre skulle få bedrivas på arabiska. Idé kan, om man ska vara diplomatisk, enbart beskrivas som populistisk.

Självklart är det så att om man minskar tiden som en elev exponeras för svenska språket så kan detta minska inlärningshastigheten. Samtidigt måste man också inse att det är enklare att ta till sig ny information om man kan göra det på ett språk man behärskar. Dessa två delar måste vägas mot varandra.

För många elever är matematiken svår nog utan att man ska behöva lära sig den på ett språk man kanske inte behärskar. Det blir lite som att lära sig knyta skorna med tumvantar på. På samma sätt är det med engelska, att lära sig ett främmande språk genom ett annat främmande språk är inte heller särdeles enkelt. De flesta svenskar anser sig säkert vara ganska bra på engelska, men åk till England och gå en kurs i spanska och se hur bra det går. Eller om du vill ha en ännu större utmaning, åk till Iran och försök lära dig gammelarabiska på persiska.

Det här betyder inte att man måste bedriva, engelska eller matteundervisning på hemspråket men alternativet borde finnas där. Här kommer också min poäng; det bör vara den pedagogiska expertisen på varje skola, det vill säga lärare och rektorer, som avgör hur undervisningen skall bedrivas. Inte klåfingriga populistiska politiker från ett parti som försöker sno åt sig några extra förvirrade själars röster för att rädda sig från att närma sig 4 % spärren.

Uppdatering I: Eftersom jag fick en fråga av Fredrik Viberg om vad den pedagogiska expertisen centralt säger så tänkte jag länka till två rapporter:
Myter om tvåspråkighet
Att läsa och skriva

Uppdatering II: tacksamt nog tycks inte resten av regeringen ha samma åsikter som folkpartiet.