Vår gamla justitieminister Tomas Bodström har börjat blogga på sin egen blogg med det helt genialiska namnet bodströmsamhället. I ett inlägg med titeln integritet uppmanar han oss som råkat hitta hans blogg att skriva kommentarer om våran inställning till integritet och lagstiftning. Eftersom att just integritetsfrågor är något jag tycker är viktigt antog jag utmaningen och började skriva ett litet inlägg. Som förståss inte blev särskilt litet.

Det som jag tycker att lagstiftarna idag är dåliga på att tänka på när det gäller integritet, är de risker som finns med dagens informationsteknologi. Man är till exempel lite för benägen att tillåta storskalig automatisk datainsamling av olika slag för att kunna använda informationen i efterhand. För att kunna lösa ett bankrån har man nämligen låtit övervaka samtliga mobiltelefonanvändare och just den övervägningen måste man göra.

Nu är utlämnande av trafikdata inte ett så stort problem eftersom det här är data som redan sparas av faktureringsskäl och så länge man begär ut information om ett nummer i taget, i de fallen man tror att mobilen med det numret har en koppling till ett brott så är det inte ett så stort problem. När man däremot som föreslagits skall kunna ta reda på samtliga mobiler som befunnit sig inom ett vist område och till och med triangulära deras position ja då börjar man enligt mig gå över gränsen.

Att en kamera filmar mig när jag går genom en park är kanske inte i sig ett problem. Men när kameran innan såg mig passera ett torg på väg till parken, kameran innan dess såg mig gå ut från tunnelbanan, kameran innan dess såg mig sitta på tunnelbanan och såg vart jag klev på och av, kameran innan dess såg mig gå ner i tunnelbanan etc. ja då blir det ett problem. När det blir som i London där man via olika kameror i princip kan följa en person från det att han lämnar sitt hem på morgonen tills det han kommer tillbaka hem på kvällen, då blir det till och med skrämmande. Varje enskild kamera är kanske inte i sig stor integritetskränkning utan problemetiken kommer av kombinationen av all den information som samlas in.

Att få besöksförbud till det egna hemmet är självklart en integritetskränkning, men det är i alla fall en riktad aktion som sker efter en individuell bedömning. I fallet med kameraövervakningen sker istället kränkningen mot samtliga medborgare, oberoende av om den enskilde medborgaren gjort något eller ej och utan att någon som helst prövning sker på individnivå.

Det som är faran med allt detta informations samlande är dels att saker som jag vill hålla privat eller hemligt kommer ut. Är jag homosexuell men inte öppen med det vill jag ju så klart inte att någon skall få reda på att jag befinner mig på en gayklubb. Det som gör saken värre, är att vetskapen om att informationen samlas in antagligen gör att jag blir begränsad i mitt handlande. Eftersom att risken finns att någon får reda på att jag är på en gayklubb så kanske jag inte ens vågar gå dit. Om min mail övervaks så kanske jag tänker en extra gång innan jag skriver det där inte helt politiskt korrekta skämtet, eftersom någon kanske råkar ta det på allvar och vad händer då? Resultatet blir självcensur i handling, ord och skrift.

Nu blev det här ett jättelångt svar och jag känner knappt att jag berört ämnet. Så resten kommer jag lägga upp på min blogg 😛

En annan del som också är oroande är vem som får tillgång till informationen. Att polisen har kan få ut viss information är oftast acceptabelt eftersom att vi medborgare ändå har en viss möjlighet till övervakning och kontroll av denna myndighet. Däremot är det kanske inte acceptabelt när samma information ges ut till privata intressen där motsvarande möjlighet till kontroll inte finns. Det är just denna del som är min huvudsakliga kritik mot IPRED.

Det som skrämmer med IPRED och utlämnande av information om vem som har ett IP nummer är två delar. Dels just det faktum att information lämnas till ett privat intresse som jag som medborgare inte har någon som helst möjlighet att ha insyn i. Jag kan bara hoppas att organisationen har rent mjöl i påsen men om den inte har det så finns ingen som helst möjlighet för mig att veta vad dessa uppgifter används till, och det finns heller ingen möjlighet för mig att kontrollera att uppgifterna inte förs över till någon annan. Det här blir särskilt skrämmande av det andra skälet och det är att så fort jag besöker en hemsida eller skickar ett mail eller gör något i huvud taget på nätet så lämnar jag mitt IP nummer som en signatur. Det är alltså fullt möjligt att med hjälp av IP numret ta reda på en massa saker om mig som person enbart genom att spåra denne persons surfvanor. I mitt fall skulle man enbart baserad på vilka sidor jag varit inne på de senaste timmarna se att jag är socialdemokrat, jag pluggar på kth och att jag är homosexuell. Som tur är var finns det en viss anonymitet i att även om man känner till vem jag är per automatik. Men om tredjepart kan få ut information om vem som har ett visst IP nummer baserat på att personen kanske laddat ner eller upp några låtar

Nu spelar det ju inte så stor roll för mig om någon får reda på att jag just är en socialdemokratisk bög som pluggar på KTH eftersom att jag själv valt att göra all den informationen offentlig på den här bloggen. Men något av det här kunde jag ju lika gärna velat hålla hemligt. Framför allt är det ju fullständigt möjligt att jag inte vill att ett kommersiellt företag skall ha den informationen.

Det är närmast skrämmande hur mycket information som det är möjligt att få fram om en person med hjälp av internet. Och då bara utifrån det som redan är offentligt.

Exempelvis hade jag här för några dagar sedan någon som la upp ett smått förolämpande inlägg som svar på min profil (inlägget ligger fortfarande uppe). Eftersom personen som skrev inlägget hade lämnat ifrån sig en e-mail adress med sitt namn så tog jag bara av ren nyfikenhet och kollade om det var möjligt att ta reda på vem som hade skrivit inlägget.

Det visade sig vara extremt enkelt att ta reda på vem det var som skrivit inlägget, faktum var att jag kunde få fram allt från personens bostadsort till civilstånd det var till och med möjligt för mig att få en rätt bra uppfattning om personens politiska åsikter. Allt det här enbart genom att söka på nätet!

Anledningen till varför jag skriver om det här är för att detta är vad en vanlig medborgare kan få fram om en annan medborgare, utan att behöva spendera mer än några minuter på nätet. Med mer tid och större intresse skulle jag förståss kunnat få fram ännu mer. Hade jag tillgång till de tjänster som statsmakten vill ha tillgång till skulle jag totalt kunna kartlägga den här personens liv.

Så för att parafrasera mig själv:
Välkommen till 1984 bussen anlände något sent och tyvärr är vår guide George Orwell död. Bry dig inte om kamerorna, vi ska inte se på dig. Bry dig inte om buggningen, vi skall inte lyssna på dig. Bry dig inte om spionprogrammen, vi skall inte läsa din mail. Din integritet är säkrad, din frihet garanterad.
Välkommen till 1984, det är 2009 så vi har tid att ta igen.

Annonser