Jag måste erkänna att jag tycker att hettsjakten på Wanja Lundby-Wedin är närmast osmaklig. Som jag ser det är det här en storm i ett vattenglas. Är den verkligen rimligt att hon ska avgå som LO ordförande för att hon sitter med som en medlem i en styrelse som för 5 år sedan fattade ett beslut som gav en VD en ovanligt hög pension?
Ännu mer märkligt blir det ju när det börjar lukta som om detaljbeslutet om ersättningen till VD var ett ordförandebeslut.
Självklart kan man kritisera det beslut som togs och lika självklart är att man som styrelsemedlem är solidariskt ansvarig inför det tagna beslutet. Att Wanja tyvärr gjort saken ännu svårare för sig själv med sitt något mindre än optimala krishanterande kan man ju så klart också ha åsikter om. Men att kräva hennes avgång som LO ordförande är något magstarkt. Vist hon borde kanske hoppa av som styrelseledamot i AMF:s styrelse men i så fall borde väll ordförande gå först, och hur var det med Urban Bäckström han har ju inte heller förstått något?
I expressen så citeras någon läsare som menar att Wanja borde ha resserverat sig mot beslutet om VD’s pension, men enligt mig så tyder det enbart på brist på förståelse för hur styrelsearbete i allmänhet fungerar och hur ägandet i AMF i synnerhet är strukturerat. Bolaget är hälftenägt av LO och Svenskt Näringsliv. Om LO’s ordförande som representant i AMF styrelse hade reserverat sig mot ett beslut så skulle resten av LO’s representanter i princip tvingats reservera sig också. En styrelse fattar inte ett beslut om den ena av hälftenägarna bestämmer sig för att resservera sig mot beslutet. Eftersom LO inte gillar höga VD löner och ersättningar så borde de ju egentligen reservera sig mot samtliga beslut som leder till en hög ersättning men ett sådant agerande är inte konstruktivt, och i en styrelse som den i AMF skulle ett sådant agerande vara helt omöjligt.

Expressen: 1, 2 SVD: 1, 2, 3 DN: 1

Annonser