Archives for the month of: maj, 2009

Reinfeldt pratar just nu på SVT om att vi ska vara kostnadseffektiva när det gäller klimatsatsningar. Om vi med mindre pengar kan göra något bättre i ett annat land så ska vi göra det där istället för att göra det i Sverige.

Jag kan hålla med det om det målet skulle mätas i kronor. Det vill säga om vi räknar fram att vi med X kronor kan minska koldioxidutsläppet med ex 40% i Sverige men genom att satsa delar av dessa X kronor i investeringar utomlands kan minska utsläppet med mer än 40% så är det så klart bra. Problemet med Reinfeldts löning är att han vill sätta ett utsläppsmål i % och sedan dra ner på kostnaden. Så istället för att minska utsläppen i detta exempel med mer än 40% för X kronor vill man minska utsläppen med 40% för mindre än X kronor. Med andra ord ett sätt att sänka ambitionerna på klimatområdet.

Det här är förstås en skillnad mellan de rödgröna partierna och aliansen men tyvärr tror jag det är svårt att förklara.

Annonser

P J Anders Linder skriver i en krönika i SVD om varför han tror att ungdomar ratar alliansen. En fråga som säkert får en och annan borlig debattör att känna sig bekymrad för ser man till de senaste opinionsundersökningarna så ser läget dystert ut för alliansen när det gäller ungdomars stöd för borgerligheten.

Ur min synvinkel känns herr Linders förklaring till detta dystra läge väldigt krystad. Linder menar nämligen att svaret inte finns i sakfrågor eller i ”/…/ att de unga aktivt omfamnar de rödgröna”. Nej P J Anders Linder förklarar vist det hela med att det saknas en bild av vad regeringspolitiken går ut på. Det hela är alltså ett enda stort imageproblem för borgligheten. Så talar man om man inte tror att ungdomar kan eller vill bryr sig om att ta politisk ställning, utan som enbart lockas av ytlig reklam och PR kampanjer.

Själv är jag övertygad om att förklaringen till ungdomars brist på förtroende för alliansen beror just på den politik som de för och inte på grund av att de inte kunnat förpacka den samma i tillräckligt skinande paket.

Det är bara att titta på tre frågor som engagerar unga: miljön, ungdomsarbetslösheten och nätintegritet. På alla dessa tre områden saknar alliansen, och särskilt moderaterna all trovärdighet.

Miljöpolitiken bär sken av att vara mer ett offer för nödvändigheten än baserad på någon verklig övertygelse eller engagemang, där det enda partiet som tycks ha något genuint intresse av frågan är delar av centerpartiet.

Ungdomsarbetslösheten ligger den på rekordnivåer och alliansen tycks inte veta vad den ska göra och när de väl kommer med förslag så handlar de mest om att göra ungdomars vardag ännu otryggare, genom att till exempel undanta dem från LAS.

Och vad gäller nätintegritetsfrågorna så är det bara att nämna lite olika förkortningar likt IPRED och FRA eller minnas Reinfeldts löfte om att inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration.

Sen hjälper det förstås inte att sådana löften som höjt studiebidrag fortfarande inte infriats. Allt som allt är det kanske inte så konstigt att ungdomar inte känner så stort förtroende för den borgerliga alliansens politik. Och när rödgröna politiker visar genuint större intresse för dessa frågor så är det inte heller så konstigt att ungdomar håller sig till den vänstra sidan av den politiska planhalvan.

Jag kan i och för sig förstå om borgerliga debattörer hellre vill tro att det hela bara är ett imageproblem för då slipper man ju ta tag i den egna politiken, eller gud förbjuder, fundera över dess tillkortakommanden. För övrigt rekommenderar jag Johan Westerholms inlägg om varför han tänker rösta (S) och likt mig kryssa Åsa Westlund.

Det närmar sig, slutspurten är inledd och snart kommer vi in på upploppet. Löpningsorienterade metaforer känns extra passande såhär dagen för Stockholm maraton, även om jag syftade på EU valet.

I Sifo:s senaste undersökning backar moderaterna och Marit Paulsen pressar upp folkpartiet. Kristdemokraterna ser ut att bli utan en parlamentariker och centerpartiet ligger farligt nära att drabbas av samma öde, samtidigt har piratpartiet planterat sig på 6 % enligt undersökningen. Allt detta i en opinionsundersökning där en mycket stor andel av de tillfrågade inte ens vet om de ska gå och rösta. Jag tittar djupt i min Te kopp för att se vad den säger men den är idag lika förvirrad som opinionen kanske vet den ändå något men vill inte berätta. Något mindre förvirrad är Claes Krantz som idag skriver ett längre inlägg om varför han tänker rösta på socialdemokraterna och varför han ska kryssa Olle Ludvigsson. Intressant läsning, särskilt för mig som aldrig hade hört talas om Olle innan han blev placerad som andra namn på socialdemokraternas EU vallista. Inte för att Claes Krantz övertygar mig jag tänker fortfarande kryssa Åsa Westlund socialdemokraternas tredje namn men det skulle inte skada om hon fick sällskap av Olle Ludvigsson. Hans fackliga erfarenheter kommer att behövas när den europeiska högern kämpar för att marginalisera de europeiska fackföreningarna och spela ut dem mot varandra.

Såhär runt 10 tiden så sänds hallå p3 i radiokanalen p3, dag ställdes frågan om vem eller vad man ska rösta på i EU valet. Jag satt och funderade ett tag på om jag skulle våga ringa men sen kom jag på att varför inte vad är det värsta som kan hända?

Sagt och gjort slog jag numret 099 51 00 och fick snabbt prata med någon som frågade mig om vad jag tyckte och så. Efter att ha förklarat att jag bestämt mig för att kryssa Åsa Westlund och varför så meddelade de att de skulle ringa upp mig snart så jag fick vara med i programmet.

Några minuter senare ringer det och jag får för första gången i mitt liv prata live i radio, nervöst.

Det var spännande att vara med, och förutom att förklara lite snabbt varför jag valde Åsa Westlund som min kandidat så försökte jag också förklara varför det spelar roll vem vi sänder även om vi bara har ungefär 20 parlamentariker av 785 vilket ju kan ses som försvinnande få.

Men få parlamentariker är inte samma sak som inga parlamentariker, och i EU parlamentet i mycket större grad än i svenska riksdagen är det viktigt att de parlamentariker som vi väljer till parlamentet är duktiga på att övertyga andra parlamentariker. Parlamentet är ett myller av stora och små partier från hela Europa och inte ens inom partigrupperna finns det några klara gemensamma åsikter. Allt måste diskuteras och kompromissas fram mellan partierna och de enskilda parlamentarikerna inom partigruppen men också inom hela parlamentet. Därför kan också en ensam parlamentariker i en partigrupp få en stark ställning om hon eller han kan övertyga hela sin grupp att ställa sig bakom det förslag eller den åsikt som hon eller han driver. Jag är helt övertygad om att Åsa är just en sådan person och tycker att hon redan visat prov på att kunna få socialdemokraterna i Europa med på det gröna tåget så därför vill jag att hon ska få ytterligare fem år på sig för att fortsätta driva sin kamp och se vilka mer frågor hon kan få igenom. Peter Andersson skriver annars bra på sin blogg om varför han kommer att rösta (S) och kryssa Åsa och socialdemokraterna. Får väll sätta mig och skriva en likadan åsiktsförklaring själv sen.

Får väll annars avsluta med några ord som en vän till mig brukar använda ”jag pratar i radio alltså finns jag”.

Lite då och då vågar jag mig, likt den modiga äventyraren jag är, in i den borgliga fantasivärld som utgörs av svenska dagbladets ledarsidor. Här i denna mörkblåa värld råder andra logiska lagar än vad vi oftast är vana vid. Fria fantasier ses som självklara sanningar, personangrepp och osakliga argument som klar logik. I detta träsk av borgerlig sörja hittar jag idag en kort liten artikel signerad Sanna Ryman. I fem patosladdade stycken försöker Sanna Ryman driva sin tes om att socialdemokrater i allmänhet och Marita Ulvskog i synnerhet försöker flytta fokus i de frågor där Sanna Ryman anser att den socialdemokratiska politiken är ”/…/ful eller fel”.

Som exempel nämnder Sanna Ryman LAS, vilken hon menar leder till ”reellt utanförskap/…/” vilket socialdemokrater, och då särskilt Marita Ulvskog låter ”/…/ ursäktas med trygghet”

Men faktum är ju att ur ett socialdemokratiskt perspektiv så handlar LAS om just trygghet. Trygghet i att veta vilka regler som gäller på arbetsmarknaden, så att du inte riskerar att förlora jobbet bara för att chefen inte tycker om dig, kanske för att du vågar ta strid för dina rättigheter. Trygghet i att veta att maken att avgöra om du ska få jobba kvar inte ensamt vilar i händerna på ditt företags ledning. Trygghet i att veta att om inte facket och arbetsgivaren kan komma överens så finns det en klar och tydlig tågordning enligt vilken uppsägningar skall göras.

Att Sanna Ryman saknar förmågan att förstå att en och samma företeelse, så som LAS, kan ses ur mer än en synvinkel är rent ut sagt skrämmande. Har Sanna Rayman totalt missat att det är de olika synvinklarna som är grunden till varför vi har demokrati? Om alla såg alla problem och alla företeelser ur samma synvinkel och på samma sätt som Sanna Rayman ja då skulle vi ju kunna avskaffa det här med demokrati och istället låta Sanna själv utse allas vår kejsare. För om man är överens om vad problemet är, och hur man ska se på problemet så brukar det bara finnas ett sätt att angripa det. Poängen är att vi mänskor oftast inte är överens om vad problemet är eller från vilken vinkel vi ska se på det. När finansklipparen på Lidingö ser problemet som att hans villa beskattas för hårt, ser den ensamma morsan i Hässelby problemet som att hon inte har råd med nya vinterkläder till barnen om hon samtidigt skall betala den höjda a-kasseavgiften.

Så Sanna Ryman, att vi socialdemokrater flyttar fokus beror på att vi har ett annat fokus.

Nej Reinfeldt det heter inte spara och slarva, utan spara och slösa. Fast under onsdagens debatt var det inte bara namnen på karaktärerna som Reinfeldt glömde bort utan även vem som tagit vems skepnad.

När Reinfeldt & co tog över makten från oss socialdemokrater 2006 tog man också över ett finansiellt mycket välskött Sverige, bordet var dukat, och ladorna fyllda till följd av att det överskott den socialdemokratiska regeringen byggt upp under de goda åren. Tanken var att detta överskott kunde användas vid ett eventuellt kommande nergång i konjunkturen.

När Reinfeldt & co tog över makten 2006 var det fortfarande goda år, faktum är att de goda åren inte tog slut för än 2008, trotts det valde Reinfeldt & co att sätta sprätt på pengarna så fort de kunde. Skatter skulle sänkas, andra skatter skull bort och hushållsnära tjänster skulle subventioneras. Finansieringen av detta byggde på den optimistiska förhoppningen att högkonjunkturen och de goda åren skulle vara mandatperioden ut.

Resultatet av politiken ser vi idag. När den rödgröna oppositionen med Mona i spetsen vill investera för att få Sverige ur krisen så säger Reinfeldt & co att det har vi inte råd med. Förklaringen är att Reinfeldt & co redan slösat bort pengarna.

Sparar man i goda tider kan man investera i dåliga, det är den politiken Mona står för. Slösar man har man inget kvar när de dålig tiderna kommer, och det är just vad Reinfeldt & co har gjort.

Så idag var det vist EU debatt i SVT. Den gamle gamen Gunnar Hökmark drabbades samman med vår egen kära Marita Ulvskog i agenda. Själv såg jag fram till en bra debatt om de stora frågorna inför EU valet, men SVT hade istället bestämt sig för att driva tesen att Socialdemokraterna och Moderaterna var lika och att det inte fanns några större skillnader dem emellan eftersom de så ofta röstade lika. Både Högmark och Ulvskog försökte förstås motbevisa detta genom att försöka peka på skillnaderna dem emellan, men trotts detta, eller kanske snarare just på grund av detta så dog hela debatten, bra jobbat SVT.

Lite mer uppfriskande var att höra Gudrun Shyman puckla på både pirat partiet men främst sverigedemokraterna. Säga vad man vill om Gudrun men hon är en enormt bra retoriker.

För att bota besvikelsen av att ha blivit snuvad på en bra debatt bestämde jag mig för att göra en liten present till min kandidat till EU parlamentet, det vill säga veteranen Åsa Westlund. Eftersom hon redan bedriver en så framgångsrik internet kampanj tänkte jag att hon skulle få en liten emoticon att sprida via MSN och likande.

åsa_eu

Så om du lik som jag tänker kryssa Åsa den 7 juni så sprid denna till alla på din MSN lista!

Är du osäker på hur du lägger till emoticonen så kommer här en enkel guid.

Börja med att spara bilden ovan på din dator, till exempel genom att dra och släppa den på skrivbordet. Starta därefter upp en konversation med någon i MSN så att du får ett konversationsfönster och följ sedan instruktionerna nedan:

expl_1

1)      Klicka på den lilla smilien som pilen på bilden pekar på.

expl_2

2)      Du får nu upp ett fönster med bland annat dina senaste använda smilies, klicka på då texten visa alla, som pilen på bilden pekar på.

expl_3

3)      Ett till fönster kommer upp och här klickar du på knappen Lägg till… som pilen på bilden pekar på.

expl_4_5

4)      Ytteriligare ett fönster poppar upp, där klickar du först på knappen Sök bild… som pilen pekar på och väljer gif bilden du sparade tidigare

5)      Därefter väljer du en teckenkombination som ska aktivera smilin själv valde jag /åsa men du kan välja vad du vill. Denna skriver du i fältet som pilen pekar på. Klicka därefter på OK och du är klar.

Nu vasr du klar! Sprid vidare.

Just ja och om du gillade den så finns fler på min deviantart sida.

Mikael Popovic, som själv pressenterar sig som musikkreatör, musikutbildare och bloggare, skriver på SVD opinion ett inlägg i fildelardebbaten där han med lite logiska krumbukter försöker förklara varför fildelning är stöld. resonemanget tycks bygga på

Vad Popovic tycks missa är att upphovsrätten inte är någon sorts självklar skapelse utan en politisk produkt vars existens enbart kan försvars så länge samhället tjänar på den. Upphovsrätten i likhet med patenträtten ger nämligen skaparen ett tidsbegränsat monopol och inskränker senare ägare av verkets rättigheter.

Köper jag en bil eller en gräsklippare, så står det mig fritt att göra vad jag vill med det jag köpt. Jag kan välja att hyra ut dem mot betalning, jag kan måla om den och sälja den, eller helt enkelt ta isär den och bygga något annat av den, något som jag senare säljer. Köper jag däremot en bok eller en cd-skiva så är mina rättigheter däremot kringskurna av just upphovsrätten. Jag har inte rätt att hyra ut boken eller skivan, jag kan inte förändra den och sälja den, och jag får inte plocka isär den och skapa något nytt av den. Upphovsrätten ger alltså upphovsmannen större rättigheter än han normalt skulle ha haft om det han skapat inte ansågs vara ett kreativt verk.

Det är egentligen intressant det där med hur gränsen ser ut. Om jag designar en och massproducerar den och någon konstnär väljer att måla en tavla som föreställer min bil, så är det helt okej. Om jag däremot tar den bilden och gör ett tygmönster av den med vilken jag klär min bils säten ja då har jag antagligen begått ett upphovsrättsbrott. På samma sätt om jag köper en potatis och sedan planterar den kan jag skapa kopior av potatisen, kopior som jag sedan kan fortsätta kopiera och sälja. Gör jag samma sak med ett musikstycke så blir jag stämd på miljonbelopp.

Den här skillnaden kan egentligen bara försvaras med att det gynnar samhället att konstnärer och kreatörer får ett sorts monopol på sina produkter. Precis som med pattent systemet. Det finns ingen annan högre logisk eller moralisk grund som annars kan motivera denna särställning.

Det är också här som alla kritik mot upphovsrätten har sin grund. Kritiker stora som små menar nämligen att upphovsrätten i dess nuvarande form inte gynnar samhället lika mycket som en revision av upphovsrätten skulle göra. Om upphovsrättslobbyn och dess supportrar inte kan bemöta denna kritik på ett trovärdigt sätt så kommer de ha svårt att vinna gehör för sina åsikter. För faktum är att oberoende av alla logiska krumbukter så är inte kopiering samma sak som stöld.

Det går stadigt framåt för socialdemokraterna och rakt nedåt för moderaterna i Demoskops senaste opinionsundersökning inför EU-parlamentsvalt. Som socialdemokrat känns det här mycket glädjande men tyvärr är ju i alla fall denna opinionsundersökning inte särskilt pålitlig. Demoskop tillhör de opinionsinstitut som bara låter intervjua runt 1000 personer, det krävs därmed inga studier i matematisk statistik för att förstå att när nästan halva intervju gruppen är osäker på om de i huvudtaget kommer att rösta så blir resultatet av undersökningen mycket osäker.

Själv litar jag inte mycket mer på denna opinionsundersökning än jag litar på min egen undersökning av opinionen som jag baserar på noggranna studier av sumpen i botten av min tekopp. Där tyder samlingen av svarta prickar till vänster i koppen på att starka vänstervindar råder, och den lilla klungan av ensamma prickar långt ned nästan i mitten* tyder på att piratpartiet får in en parlamentariker. Hoppfullt nog tycks mina studier sammanfalla med Demoskops så med all säkerhet är just denna undersökning rätt, eftersom dessa båda oberoende undersökningar stödjer varandra.

* Koppens mittlinje utgörs av diametral linjen utgående från koppens öra, där örats position reppressenterar nedåt i det lokala koordinat systemet. Possitioneringen av åsikter basseras sedan på The Political Compass indelning av åsikter.

Vid första anblicken är nog titeln till det här blogginlägget ologiskt, en paradox i formen av en alliteration. Förklaringen är dock väldigt enkel. Efter partiledardebatten idag skriver DN att:

”Rödgröna visade ny enighet – för höjda skatter”

Rubriken hänvisade till att Mona, Lars och Maria var mer eller mindre överens om att statliga skattehöjningar kommer komma av ett regeringsskifte.

DN undrar ”/…/ om deras nyfunna enighet att höja skatterna lockar väljarna.” vilket så klart är en intressant frågeställning. Framför allt beror det nog på vad denna skattehöjning leder till. Och här kommer så klart lösningen på paradoxen.

Om en statlig skattehöjning leder till en förbättring av a-kassan (högre ersättning och fler som har råd att vara med) så kommer detta innebära en kostnadsminskning för kommunerna. Om en statlig skattehöjning också leder till att kommunerna kan få ett större statligt stöd så leder detta till en ytterligare förbättrad kommunal ekonomi. Båda dessa gemensamt kan förutom att gör det möjligt för kommunerna att inte skära ner på skolan, vården och omsorgen också göra att kommuner som idag har det kärvt slipper höja skatten. Alternativt att kommuner som redan hunnit höja skatten kan sänka den igen. Frågan är om det inte lockar väljare?

För som jag tidigare skrivit om så har den politik som förs av den borgliga regeringen inneburit att kommunerna fått högre kostnader. Kostnader som kommer sig av att fler går på socialbidrag på grund av att fler saknar a-kassa, och av att a-kassan är lägre vilket ger lägre skatteintäkter för kommunerna.

Så de rödgröna är inte bara överens om att det kommer bli statliga skattehöjningar vid ett regeringsskifte vi är också ärliga med att vi för en sådan politik. Frågan är om den borliga alliansen ärligt kommer att erkänna att deras politik leder till högre skatter i kommunerna?