Arkiv för månad: maj, 2009

Att finansminister Anders Borg lättvändigt viftade bort den samlade kritiken, som opposition, fack och svenskt näringsliv riktat emot regeringens arbetsmarknadspolitik, med att de är särintressen är kanske något som går att förstå. Att finansminister Anders Borg väljer att också ignorera Konjunkturinstitutet och Sveriges kommuner och landsting är kanske något mer förvånande. Att finansminister Anders Borg dessutom väljer att ignorera det av honom själv instiftade Finanspolitiska rådet, känns ytterst besynnerligt. När nu skaran av supportrar sjunker och kritiken ökar undrar man ju varför gör regeringen inget, varför håller Anders Borg fast vid sin passiva kris politik?

Förklaringen står nog att finna i Borgs egna ord:

” Vi skulle dessutom snabbt riskera att tvingas skära påtagligt i välfärdens kärnverksamheter och höja skatterna markant för att återställa finanserna /…/”

Framför allt det senare, att tvingas höja skatterna är nog det som skrämmer mest. Regeringen Reinfeldt har under mandatperioden redan tvingats offra flera av de borgliga småpartiernas vallöften, allt ifrån Kristdemokraternas krav på sänkt bensinskatt till småpartiernas gemensamma löfte om höjda studiemedel kommer inte att bli av. Med ett år kvar till valet skulle det därför vara politiskt omöjligt för framför allt Moderaterna att dra tillbaka de skattesänkningar man genomfört.

Att kommunerna har fått problem på grund av att regeringen fört över kostnader från stat till kommun genom att kommunerna fått ökade kostnader för socialbidrag och minskade skatteintäkter till följd av att den borgliga regeringen försämringar av a-kassan, är inget som Reinfeldt eller Borg tänker ta ansvar för. Att kommunerna för att lösa sin egen ekonomi i flera fall säkert kommer att tvingas till skattehöjningar är också något som Reinfeldt och Borg ignorerar. För det är inte säkert att höjda kommunalskatter är en nackdel för regeringen så lite mer än ett år före nästa val. Det beror ju trotts allt på vilka kommuner som tvingas höja skatten.

Argumentationen mot skattehöjningar i kristider brukar basseras på att en minskning av hushållens ekonomi minskar konsumtionen. Hur mycket konsumtionen minskar beror på hur skattehöjningen är utformad och vilka den drabbar. En statlig skattehöjning får antagligen en mindre påverkan på konsumtionen än en kommunal, helt enkelt för att den till större del drabbar personer med högre inkomster. Personer med högre inkomster har nämligen en ekonomi som är mer elastisk, där deras konsumtionsbudget påverkas mindre av ökningar och minskningar i den egna ekonomin. Detta beror på att samma personer tenderar att ha ett större eget sparande, skattesänkningar och höjningar påverkar därmed dessa personer mindre eftersom en skattehöjning kanske enbart resulterar i ett mindre sparande, liksom en skattesänkning kanske enbart ökar sparandet. Personer med sämre ekonomi påverkas däremot mer direkt eftersom de har en mindre buffert i form av sparande.

Av detta skäl borde kommunala skatthöjningar vara ett större problem än en eventuell statlig sådan. En socialdemokratisk finansminister hade antagligen resonerat som så; att av följderna för en statlig skatthöjning är mindre än följderna av en kommunal skatthöjning och därmed är det värt att satsa på att hjälpa kommunerna även om detta kan resultera i att staten måste höja skatten om ekonomin fortsätter att gå dåligt. Det är mycket möjligt att Borg ser detta med, men av politiska skäl kan han inte riskera en politik som skulle kunna innebära att han måste höja skatten lagom till valet. Skall något göras får de ske senare så att han kan vara säker på att eventuella skatthöjningar i så fall sker efter valet. Ekonomin måste hålla i alla fall fram till september 2010 annars har Alliansen små chanser att få regera vidare.

Resultatet blir att regeringen med Reinfeldt och Borg accepterar att många kommuner tvingas höja skatten även om detta egentligen är dåligt. Kallt räknar dock regeringen med att det inte i första hand kommer att drabba de egna borgliga kommunerna. De kommuner som är mest drabbade är till stora delar mer röda, meddans rikare kommuner så som Danderyd, Djursholm och Lidingö inte har samma problem. Och faktum är ju att om en socialdemokratisk kommun tvingas höja skatten så är ju det bara bra för regeringen, då har man ju gett de egna partikamraterna i kommunen ett argument till i valrörelsen 2010.

Annonser

Aftonbladet läsare och finanspolitiska rådet tycks båda vara ense, alliansens arbetsmarknadspolitik håller inte måtten. Visserligen ska man inte jämföra äpplen med päron, eller statliga myndigheter med anonyma tyckare på en webbsida men det känns ju ändå på något sätt roligt för en socialdemokrat att notera att amatörtyckare och professionella dito kommit till ungefär samma slutsats och även om finanspolitiska rådet inte säger det öppet så luktar det ju att socialdemokratisk politik är bättre.

För mitt eget egos skull känns det särskilt bra att läsa att även finanspolitiska rådet delar min åsikt om att ökade kostnader inte är samma sak som en satsning. I något mer byråkratiska termer säger de att:

” Det är missvisande att presentera expansionen i jobb- och utvecklingsgarantin som en kraftfull aktiv satsning. Den är i stället en följd av att fler långtidsarbetslösa behöver försörjningsstöd.”

I sak är ju finanspolitiska rådets rekommendationer mycket lika de förslag som återfinns i socialdemokraternas skuggbudget, även om vissa skillnader finns. Östros ser hur som helst det hela som konstruktiv kritik frågan är bara hur Borg ser på det hela.

Som student politiskt intresserad noterar jag att rådet föreslår en höjning av studiemedlet och en minskning av fribeloppet för att studenterna ska jobba mindre och plugga mer. Av min tid inom kårens studiebevakning minns jag att det fanns en klar korrelation mellan de som hoppade av utbildningar eller hade svårt att klara dem och de som jobbade mycket vid sidan av skolan. Tyvärr kommer studiefrågor inte att uppmärksammas så länge vi har en finanskris vilket är sorgligt.

Inte heller är det troligt att regeringen kommer att lyssna på finanspolitiska rådets rekomendationer om att bygga ut a-kassan, det vore poltiskt omöjligt för en regering som gick till val på att just förändra a-kassan med motiveringen att det skapade jobb. Eftersom a-kasseavgiften nu ökar är risken istället att ännu fler kommer lämna den och detta kommer att öka antalet socialbidragstagare vilket i sin tur ökar kostnaderna för komunerna. Med kommunala skattehöjningar och nedskärningar i skola och vård som ressultat.

Läs för övrigt Claeskrantz och ALLA DUMHETER! angående samma fråga.

Efter mitt inlägg om första maj kom det många inlägg om de oroligheter som uppstod runt MUF:s mot demonstration under första maj andra har också skrivit om störningar och så i anslutning till motdemonstrationen. Personligen tyckte jag att MUF’s motdemonstration kom obehagligt nära första maj tåget. MUF:arnas uppdrag var att häckla förstmaj firarna och de tågande som blev häcklade svarade förstås med att häckla tillbaka. Med tio tusen förstamajfirande och ett femtiotal MUF:are på armlängds avstånd från varandra, uppstår en potentiellt farlig situation. Det räcker med att en MUF:are eller en av de tågande spårar ur och blir våldsam och med så många personer så nära varandra blir risken rätt stor att någon faktiskt spårar ur.

Enligt svaren jag fått på mitt blogginlägg så ska någon ifrån tåget just ha spårat ur och tagit strypgrepp på en motdemonstrant, och i media rapporteras att några syndikalister angrep MUF:arnas demonstration. Detta är absolut inte acceptabelt och det borde kunnat undvikas.

Eftersom polisen normalt brukar ta säkerhetsaspekter i beaktande när de utfärdar demonstrationstillstånd så skickade jag en liten fråga till stockholmspolisen angående hur MUF:s demonstrationstillstånd sett ut. Svaret kom idag:

” Hej! Det har inte utfärdats något tillstånd för Moderata Ungdomsförbundets demonstration under 1:a maj 2009. Vänlig hälsning Margaretha Petersson Polismyndigheten i Stockholms län”

Så det var det, att MUF inte hade tillstånd för sin motdemonstration ursäktar på inget sätt några våldshandlingar. Däremot kunde ju tycka att en ansvarstagande MUF ledning skulle ha funderat lite över säkerhetsaspekten för sina deltagare och de runt omkring när de organiserade motdemonstrationen. Man kunde ju också tycka att de borde sökt tillstånd för sin demonstration, för med största sannolikhet hade då polisen förklarat att placeringen motdemonstrationen var olycklig och borde flyttas. Då hade vi antagligen sluppit se de våldshandlingar som uppenbarligen skedde.

Rekommendationen till MUF inför nästa år är alltså, sök demonstrationstillstånd om ni ska organisera en liknande motdemonstration. Och till ledningen för förstamajtåget så rekommenderar jag att kolla med polisen att eventuella borgliga motdemonstrationer har demonstrationstillstånd och i de fall där de saknas föreslå att polisen flyttar på dem till en mer lämplig platts utifall de stör.

Vilken första maj, strålande solsken och så mycket folk, har inte sett så här många på flera år. Kanske är det media som vi får tacka, eftersom de försöker måla upp att det är kris i partiet så känner väll fler av oss att vi måste visa att socialdemokratin faktiskt står stark.

img_1740

Wanja längst fram i tåget

Media vill ändå gärna spinna vidare på kristemat och därför är det väll inte konstigt att alla tidningar lät löpen handla om de tiotalet svartklädda ungdomar som valde att bua när Wanja höll tal. Att de var just ett tiotal och antagligen inte var socialdemokrater stod däremot inte på löpet det får man istället i bröd texten. Inte heller bestämde sig Aftonbladet att skriva något om mannen som stod och peka finger åt Wanja, kanske berodde det på att han helt ogenerat pressentera sig som nazist. Reaktionen från Aftonbladets reporter var annars ganska rolig när hon såg att mannen pekade finger, snabbt trängde sig hon och kameramannen fram för att göra en intervju. Men säg den glädje som varar, hon blev nog något besviken när det visa sig att han var nazist och inte socialdemokrat för det är knappast en nyhet att nazisterna inte gillar socialdemokraterna.

På det hela taget var det ett bra första maj firande även om våra politiska motståndare var ovanligt aggressiva. Till och med MUF:arna var ovanligt skräniga även om de inte var särskilt många, kasta tobleronepaket kunde de däremot, synd bara att de var tomma. Egentligen lite snålt för några år sedan så dela de faktiskt ut riktig toblerone, men det är klart det är väll ett utslag av den finansiella krisen vi är i att MUF inte har råd med en riktig kampanj. För övrigt är det säkert ett utslag av den finansiella krisen att MUF inte kan hitta på någon ny kampanj utan måste fortsätta på tobleronespåret, men det är klart återanvändning är ju miljövänligt kanske de blå små liven börjar tänka på klimatet? Även Nazistisk Folkfront tycks ha hängt på MUF:s tobleronekastande även om de valde att faktiskt kasta den mot Mona.

För övrigt skönt att se att borgarna förlorar stöd i senaste opinionsundersökningen.