Sent skall syndaren vakna. Det kan knappast undgått någon att alliansregeringen varit utsatt för en veritabel storm i media och opinion på grund av deras absurda regler som tvingar svårt sjuka att söka jobb. När reglerna klubbades i riksdagen valde de borgerliga ledamöterna att applådera, men efter kritiken de senaste dagarna har det blivit svårt att försvara de absurda reglerna.

Ryggmärgsreflexen från alliansen när kritik förs fram har som vanligt varit att försöka hitta någon att skylla på. Men efter som den naturliga syndabocken försäkringskassan, enbart tolkat de lagar som alliansen låtit skriva dem, tvingades idag plötsligt alliansen och socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m) att backa och göra ändringar i lagen. Något en samlad opposition är tacksam för.

Gunnar Axén (m) ordförande i socialförsäkringsutskottet kommenterar det hela med att:

Vi tyckte att det var tydligt i lagstiftningen där det står att personer med mycket allvarliga sjukdomar ska kunna ha sjukpeng under obegränsad tid. Och inte ens Försäkringskassan pekade på att det skulle vara något problem när lagtexten gick på remiss för lite drygt ett år sedan. Man hade ju kunnat hoppas på att myndigheten hade uppmärksammat oss på att det fanns en sådan här lucka eller lapsus. Men ytterst är ansvaret givetvis vårt. Vi är bara människor trotsa allt.

Uppenbarligen tycks Axén ha missat det faktum att dåvarande chefen för Försäkringskassans Inger Efraimsson valde att avgå i protest mot regeringens hårdare regler. Uppenbarligen glömmer också Axén att SKL i sin remiss till regeringens proposition om hårdare regler för sjukskrivning menade att förslaget inte var tillräckligt genomarbetet och att tre veckor, ja just det tre veckors, remisstid var för lite:

Inledningsvis vill SKL framhålla att vid reformer av sjukförsäkringen är det grundläggande att sjukförsäkringen är rättssäker, effektiv och förutsebar för att den ska uppfattas som rättvis och legitim. Det föreliggande förslaget är mot denna bakgrund inte tillräckligt genomarbetat.

Det är även SKL:s uppfattning att remisstiden (tre veckor) är oacceptabelt kort och att den pågående trenden mot allt kortare berednings- och beslutsprocesser – inklusive korta remisstider – är mycket olycklig. Detta riskerar att leda till brister såväl beträffande beslutens kvalité som deras demokratiska förankring.

Ett ödmjuka tipps till regeringen, för att i framtiden slippa att misslyckas så här kapitalt, skulle ju vara att dels borde börja lyssna på remissinstanserna ,det är ju trotts allt därför det finns. Men framför allt se till att remissinstanserna har tid nog att pressentera en bra remiss.

Läs även andra bloggares intressant åsikter om , , och .

Annonser