Jag måste erkänna att jag börjar bli smått trött på alla dessa opinionsmätningar som skapar rubriker. Varje månad så publiceras en hel hög med opinionsmätningar den senaste i raden kommer från Skop. Antingen så är det väljarnas stöd för respektive parti som redovisas, eller så är det förtroende för partiledare, eller inställningen i någon specifik fråga. Redaktörerna vid de stora tidningarna tycks vara av den meningen att läsarna har en outtömlig aptit på opinionsmätningar.

Tyvärr tycks denna fixering vid opinionsmätningar gör att den politiska journalistiken förvandlas till att handla mer om vad några statistiskt urval av befolkningen tycker eller känner, om partier eller politiker, snarare än att handla om vad partierna och politikerna tycker och gör. Personligen skulle jag annars trott att för den presumtiva väljaren borde granskning av partiernas inställning vara mer värdefullt än en granskning av vad grannen tycker om partierna. Men det är inte den värdering som media gör.

Något som leder till att den politiska diskussionen flyttas över till att mer handla om taktik, kommunikation och spelteori än ideologi, värderingar och politiska ställningstaganden. Trotts allt kan man ställa sig frågan vad värdet av alla dessa opinionsmätningar egentligen är. Att andra tycker si eller i en fråga betyder ju inte att detta är mer sant och är inget skäll till varför jag eller du skall tycka det samma. Denna sortens felslut kallas annars för argumentum ad populum.

Därtill kommer att den journalistikens logik dikterar att det som avviker är en story. Därav följer att varje gång en ny opinionsundersökning pressenteras väljer media ofelbart att lyfta fram det som står ut mest, även om detta oftast är det som är minst relevant då detta resultat generellt sett inte återkommer i nästkommande mätningar.

Så för att föda denna aptit på opinionsmätningar som tycks existera och kanske skapa en viss mättnadskänsla satte jag ihop grafen ovan, en sammanställning av samtliga opinionsundersökningar sedan valet 2002.

De ljusa linjerna är resultatet av varje enskild mätning och de mörkare linjerna är trendlinjer. Trendlinjerna är kumulativa rullande medelvärden över de viktade mätningarna under en månad. Eller för att beskriva det hela på svenska, trendlinjen visar genomsnittet av en månads mätningar medelvärdesbildat med motsvarande trend för förra månaden. Matematiskt beskrivet som:

Startvikterna är i detta fall är valen 2002 och 2006 då viktningen startar om vid varje val. Poängen med att använda denna sorts trendlinje är att den visar långsiktiga förändringar där de enskilda mätningarna visar en ögonblicksbild. Samtidigt visar grafen att trenden relativt bra förutspår resultatet vid 2006 års val.

Är det något denna sammanställning visar så är det att det ligger stor sanning i Göran Perssons standardsvar vid frågor om opinionsmätningar: ”det går upp och det går ner”, just nu gick det vist upp för de rödgröna, och ner för sverigedemokraterna. Trevligt men det säger ju egentligen inte så mycket.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , och .

Annonser