Jag börjar känna mig som en foliehatt, men det känns som att jag ser ett mönster. Så låt mig dela mina konspirations teorier.

Det amerikanska presidentvalet 2004 stod mellan George Bush och John Kerry och är antagligen mest känd för begreppet, Swiftboating, myntat efter den smutskastningskampanj som bedrevs mot John Kerry av organisationen Swift Boat Veterans for Truth (SBVT). En organisation som på olika sätt var kopplad till republikanerna men som George Bush, i alla fall officiellt, försökta hålla avstånd till.

Foliehatten i mig kan inte undvika att se likheter mellan de smutskastningskampanjer som då bedrevs av republikaner eller republikanska grupper och den smutskastningskampanj som nu drivs av högerfolk och allianspolitiker mot Mona Sahlin.

Den man som pekats ut som arkitekten bakom Bush-eran, beskriven som den regerande amerikanska mästaren i politisk smutskastning, heter Karl Rove. Denna man har ett utländskt parti på sitt CV nämligen Moderaterna. Och så sent som 2008 var han inbjuden till Almedalen av PR-byrån Prime.

Och det är här foliehatten i mig vaknar. I samband med Schenström-affären och granskningen av moderaterna började Fredrik Andersson en av Primes delägare och tidigare medarbetare till Carl Bildt, att sprida en youtube video där Mona Sahlin porträtteras som en fifflande politiker. Attacken har sedan följts upp av fler, nu senast i form av en mail kampanj, vilken spridits bland annat av Gunnar Fröroth, delägare i PR-byrån Diplomat PR och styrelseledamot i Centerpartiets tankesmedja Fores samt tidigare aktiv i Folkpartiet, och nu även av den moderata kommunpolitikern Bertil Nilsson.

Foliehatten i mig tycker att det finns ett mönster. En gång är ingen gång, men två, tre gånger är mycket, och det här är bara de som avslöjats, de som varit oförsiktiga, hur stort är mörkertalet? Jämförelsen med amerikanska valet 2004 är också rätt talande. Även då avslöjades diverse medarbetare och politiker kopplade till Bush med att ha kopplingar till smutskastning mot Kerry, vilket oftast resulterade i någon form av reprimand från Bush. Men det hindrade inte Bush från att spela på de kopplingar som smutskastningen av Kerry, redan etablerat.

Det är här som foliehatten till slut uppnår klarhet. För precis som Bush så har Fredrik Reinfeldt, även om han inte direkt kopplats till smutskastningen, kunnat dra nytta av den, och utnyttjat den. Tydligast blev det när båda hans ministrar Odell och Littorin en dag började prata om tobleronepolitik, en direkt koppling till smutskastningen av Mona. Men även hans egna insinuation att Monas dåliga förtroende siffror ”kan ju inte bero på att svenska folket inte känner Mona”, och hans partisekreterares debattartikel som uppmanade Mona att inte ” svartmåla Sverige”, spelar klart på den smutskastningskampanjs som bedrivs.

Nå så säger i alla fall foliehatten inom mig, frågan är om jag skall lyssna på den?

Du kan annars lyssna på Calle Fridén eller Johan Westerholm som skriver intressant på detta ämne. Eller varför inte Claes Krantz samtliga mindre foliehattiga eller läs andra bloggares åsikter om , , och 

Annonser