Piratpartiet vill göra lagstiftningen kring barnpornografi till en valfråga skriver DN. Detta med anledning av att partiet idag släpper sitt valmanifest, där frågor så som rättssäkerhet och integritet givetvis står i fokus.

Min högst personliga teori, allt annat än vetenskapligt underbyggd, säger att ett krav på en förändring av barnpornografilagstiftningen knappast kommer att bli en valvinnare den 19 september. Därmed inte sagt att lagstiftningen inte borde förändras.

Att barnpornografi, så som de flesta av oss föreställer det, är förbjudet känns logiskt. Rör det sig om barn under 15 så är handlar det i sig om ett övergrepp när barnet blir utsatt för en sexuell handling, bilder och filmer blir då en dokumentation av ett övergrepp och själva spridningen av denna kan sägas vara en del av övergreppet. Nu finns det så klart även fall där själva motivet i sig inte är ett övergrepp, det kan vara barn som själva tagit bilder på sig själva eller barn över 15 där själva sexuella handlingen inte är något brott i sig. Men även i dessa fall kan man se spridningen av bilderna, och därmed också konsumtionen som ett sorts övergrepp. Eftersom det knappast ligger i barnets intresse att dessa bilder sprids fritt.

Det grundläggande faktumet i dessa fall är att det finns ett offer, någon person som drabbas. Mindre logiskt är då att även tecknade pornografiska bilder är förbjudna om en tecknade figure ser ut att inte vara myndig. För om den genomsnittlige konsumenten av riktig barnpornografi antagligen är vuxna män så är de troligen en helt annan grupp som gör sig skyldiga till de största innehavet av ”tecknad barnpornografi”.

Ett inte allt för osannolikt antagande är nämligen att den vanligaste konsumenten av ”tecknad barnpornografi” själv är ett barn, eller i alla fall tonåring. Det är nämligen i dessa grupper som det största intresset för japanska tecknade serier återfinns. Och alla japanska tecknade serier är inte bara gulliga och söta.

Japanska serier är, vilket alla vet, till bristningsgränsen fylld med söta skolflickor med stora rådjursögon. Precis som i verkligheten så är inte alla dessa tecknade skolflickor myndiga. Men precis som skolflickor i verkligheten har dessa flickor ändå sex, och givetvis visas det i vissa serier. Ibland har skolflickorna sex med varandra eller med intet ont anande skolpojkar, eller så, eftersom det här är japanska serier, blir de våldtagna av tentakelmonster från yttre rymden. Ibland är skolflickorna utbytta mot skolpojkar, med lika stora rådjursögon, som då antingen har sex med varandra, eller med nämnda skolflickor, eller så blir även de våldtagna av tentakelmonster från yttre rymden.

Nu är så klart inte bara japaner ansvariga för all den ”tecknade barnpornografi” som våra ungdomar riskerar att komma i kontakt med. En antagligen minst lika stor källa är all den slash fiction som finns på nätet. För den som är obekant med begreppet så är slash fiction oftast homoerotiska berättelser skrivna av fans, där huvudrollsinnehavarna är kända fantasifigurer. Ursprunget skall ha varit berättelser om kärlek mellan kapten Kirk och Spock från Star Trek. Vissa av dessa berättelser innehåller karaktärer som ännu inte blivit myndiga, så som historier om kärlek mellan Harry Potter och Lucius Malfoy. Vissa av dessa berättelser är illustrerade.

Riktigt vad våra lagstiftare hade rökt på när de kom fram till att även dessa tecknade alster skulle räknas som barnporr vet jag inte, men givetvis är det svårt att argumentera för att detta borde vara olagligt med någon sorts logik. Framför allt stämmer det dåligt överens med vad gemene man ser som barnpornografi.

Men trotts att det givetvis är hedervärt att kämpa för att inte en massa i princip oskyldiga tonåringar skall åka dit för innehav av barnpornografi, så som redan en stackars översättare gjort, så tror jag inte att detta kommer att leda till valvinst för pirat partiet. Riktigt så stor och viktig fråga är det nämligen inte.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , och .

Annonser