Archives for category: Ekonomi, statistik och andra siffror

Fredrik Reinfeldt lanserade idag från sin turné buss ett jobbcoachförslag, en satsning på 3 miljarder för 31.000 platser i coachning, praktik och utbildning där den största enskilda delen är 13 300 fler jobbcoachplatser. Jämfört med de rödgörnas 100 000 nya jobb, praktik- och utbildningsplatser känns det något magert. Man kan också ställa sig frågan vad denna vår statsministers övertrojobbcoacher beror på.

Samtidigt som detta utspel görs så skriver den moderata partisekreteraren Per Schlingmann en artikel på politikerbloggen där han försöker hävda att man klarat finanskrisen bra.

Natten till den 15 september 2008 ansökte anrika Lehman Brothers om konkurs, detta brukar sägas vara den definitiva starten för finanskrisen. Sedan dess har denna kris varit Fredrik Reinfeldt och alliansregeringens ständiga förklaring för allt som gått dåligt sedan dess. Ändå försöker moderaternas partisekreteraren Per Schlingmann och statsminister Fredrik Reinfeldt hävda att man klarat krisen bra.

Det här är för att formulera mig enkelt skitsnack. Jämfört med övriga europa har Sverige klarat sig sämre än genomsnittet och att klara sig sämre än genomsnittet kan knappast betecknas som bra.

Att Sverige klarat krisen sämre än Europa i genomsnitt och sämre än Euroländerna i genomsnitt är rätt enkelt att visa. Med utgång från att krisen startade under andra halvan av 2008, kan vi se hur stor den relativa ökningen av arbetslösheten varit i Sverige sedan dess och jämföra detta med motsvarande förändring för Europa i genomsnitt samt för Euroländerna. Grafen nedan visar hur många gånger störe arbetslösheten är jämfört med andra kvartalet 2008 det vill säga precis före krisen bröt ut.

Som synes i grafen ovan är jämförelsen inte smickrande för Sveriges del. Precis som Mona Sahlin påpekade under sitt tal i tanto har arbetslösheten ökat snabbare i Sverige än i Euroländerna och EU i genomsnitt. Det är svårt att se hur Fredrik Reinfeldt och alliansregeringen kan bortförklara dessa siffror, särskilt som vårt grannland Finnland i sammanhanget klarat sig bättre. Visserligen är arbetslösheten i Finland högre än övriga Euroländer men den är ändå lägre än genomsnittet för EU.

Hade Fredrik Reinfeldt lyckats med att i alla fall bara se till att arbetslösheten i Sverige ökade i samma takt som Euroländerna, hade 25 000 färre varit arbetslösa idag. Det vill säga hade Reinfeldt och alliansen lyckats med att bara öka arbetslösheten så mycket som Euroländerna i genomsnitt så hade det gjort större nytta än detta sena jobbcoachförslag.

Intressant? Läs även Marikas inlägg om ekonomisk voodoo samt Peter Högberg och Martin Moberg om moderaternas plötsliga oro för synvillor, samt andras åsikter om , , , och .

Kan Hillevi Engström inte räkna? Är matematisk inkompetens symptomatiskt för allianspolitiker? Kan man som moderat bli arbetsmarknadspolitisk talesman utan att ha klarat av grundskolematten?

Frågorna känns relevanta sedan Hillevi Engström likt ett antal allianspolitiker före henne, påståt att de rödgröna vill gör det ”dubbelt så dyrt att anställa unga”.

Hillevi Engström hänvisar här till de rödgrönas förslag om att ta bort den halvering av arbetsgivaravgiften för den som har en ungdom anställd och istället ta bort arbetsgivaravgiften för praktik och trainee platser samt för den som anställer en långtidsarbetslös ungdom.

Att ta bort halveringen av arbetsgivaravgiften kommer inte att gör det dubbelt så dyrt att anställa unga. Vilket kan visas trivialt med hjälp av lite mellanstadiemattematik. Jag har försökt förklara det här förut med tyvärr var jag nog inte tillräckligt pedagogisk så låt mig göra detta övertydligt så att även Hillevi Engström kan förstå.

Idag är arbetsgivaravgiften 15,49 % för ungdomar under 26 år, för övriga är den 31,42 % alltså dubbelt så hög. Ger jag en lön på 100 kr så blir min anställningskostnad 115,49 kr idag, med det rödgröna förslaget blir den istället 131,42 kr. Vill vi räkna ut hur mycket dyrare detta är så dividerar vi 131,42 kr med 115,49 kr vilket ger 1,137 eller med andra ord 13,7 % dyrare. Väldigt långt ifrån dessa 100 % dyrare som Hillevi Engström påstår.

Nu är som sagt inte Hillevi Engström ensam med att ha påstått detta. Även Adam Cwejman, Magnus Andersson, Charlie Weimers och Niklas Wykman d v s samtliga alliansens ungdomsordföranden liksom den centerpartistiska riksdagsledamoten Annie Johansson och min favorit bland centerpartistiska bloggare Elias Giertz, har alla påstått samma sak. Elias kan ursäktas han är 14 år, men övriga borde vara kapabla till att räkna procent.

För vist är det lite pinsamt att moderaternas arbetsmarknadspolitisk talesman inte klarar av mellanstadiematte?

Nu är det klart att anställer du någon som är långtidsarbetslös så blir ju situationen något annorlunda med det rödgröna förslaget. Då betalar du ju ingen arbetsgivaravgift alls. Vilket alltså gör det 13,41 % billigare än idag och hela 23,9 % billigare än att anställa en vuxen, men den delen glömde ju Hillevi Engström bort.

Fast det är klart kanske är Hillevi, Adam, Magnus, Charlie, Niklas och Annie inte matematiskt inkompetenta utan bara lögnare?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I spåret av butlerdebatten har RUT åter släpats ut och dammats av. Centerpartiets favoritreform som hyllas i den borgerliga ekokammaren. För några dagar sedan påstod Företagarna att skälet till varför RUT avdraget behövs är att skattenivån i Sverige generellt är för hög. Jag påstår att detta är rent skitsnack, men om vi antar att detta är sant så kan man ju ställa sig frågan, hur mycket måste skatten sänkas för att detta skall motsvara den rabatt som RUT ger?

RUT ger möjlighet för ett avdrag om 50 procent av kostnaden för en köpt tjänst. Så om jag i dag köper en städtjänst, stryktjänst, tvättjänst eller liknande för låt säga 390 kr, vilket mottsvarar priset för en timmes städning hos företaget Hemfrid, så kommer jag att betala 195 kr, övriga 195 kommer betalas av övriga skattebetalare.

Med en kostnad på 390 kr betyder detta att 78 kr utgörs av moms. Företaget får alltså in 312 kr. Om vi antar att materialkostnader och liknande är relativt låga för den tjänst jag köpt så kommer de mesta av dessa 312 kr att betalas ut som lön för den som utför tjänsten. Idag ligger arbetsgivaravgiften på 31,42 procent vilket betyder att om hela detta belopp på 312 kr är anställningskostnader så kommer 75 kr att utgöra arbetsgivaravgiften. Därmed kommer 237 kr betalas ut som lön. Om vi antar att vår städare bara betalar kommunalskatt, och vi ignorerar sådant som jobbskatteavdrag och fribelopp, så kommer 75 kronor av dessa 237 att betalas in i skatt. Av mina 390 kr så hamnar alltså 162 kr i fickan hos min hushållsnära tjänst.

Om vi vill få ner kostnaden till 195 kr utan rutavdrag och utan att vår hushållsnära tjänst får en sämre levnadsstandard måste vi alltså sänka skatten ganska ordentligt. Faktum är att moms och arbetsgivaravgift måste avskaffas helt och kommunalskatten skulle behöva sänkas till ungefär 13 %.

Men nu uppstår ett vist problem, det är uppenbart att vissa av dessa skatter faktiskt direkt är kopplade till förmåner som denna vår hushållsnära tjänst gärna vill ha. Exempelvis står arbetsgivaravgiften för pension, sjukförsäkring, föräldraförsäkring, efterlevnadspension och arbetsskadeförsäkring. Givetvis vill vår hushållsnära tjänst behålla dessa och om inte skatterna betalar för dessa så måste vår hushållsnära tjänst köpa motsvarande skydd med hjälp av sin lön. Eftersom att levnadsstandarden inte skall sänkas måste vi alltså kompensera för dessa genom att höja lönen. Frågan är givetvis hur mycket som en sådan här tjänst kostar om den är privat.

Utav de 75 kr som vår hushållsnära tjänst betalar i arbetsgivaravgift utgörs 50 kr avgift till dessa tjänster. Låt oss säga att ett privat företag kan göra detta för halva den kostnaden. Givetvis är detta överdrivet, så mycket mer effektiv är inte privata företag, men låt oss anta det ändå. Då behöver vår hushållsnära tjänst få en löneförhöjning på 25 kr för att betala för sin försäkring.

Detta betyder att vår hushållsnära tjänst nu får en lön efter skatt på 187 kr, men för att hålla kostnaden under 195 kr måste nu kommunalskatten sänkas till 4 %. Med 4 % i kommunalskatt kan vi säga hejdå till sådant som fri sjukvård och fri skola, vi kan glömma hemtjänst och dagis, endast sådant som snöröjning och gatusopning kommer att kvarstå.

Alltså återstår att höja lönen för vår hushållsnära tjänst än mer för att kompensera för skolavgifter, sjukförsäkringar, dagisavgifter, inkomstförsäkringar och alla andra kostnader som förut betalats genom skatten men som nu måste betalas privat. Exempelvis går en privat sjukförsäkring för en 42 årig kvinna bosatt i Baltimore på ungefär 2 700 kr per månad förutsatt att hon inte röker och dagis kostar någonstans mellan 30 000 till 120 000 kr per år, kostnaden lär knappast bli lägre i Sverige. Höjer vi lönen för att även täcka upp för dessa tjänster blir kostnaden långt över 195 kr även om vi även väljer att avskaffa kommunalskatten. I vilket fall även snöröjning och gatusopning blir något att minnas.

Vad vi ser av detta är att det inte är skatterna som är orsaken till att hushållsnära tjänster inte är konkurrenskraftiga. För även om vi totalt avskaffar samtliga skatter så blir inte kostnaden så låg som de nu blir med hjälp av RUT avdraget. Istället är det vår förväntade levnadsstandard som gör att kostnaderna skjuter i höjden. För även en hushållsnära tjänst förväntar sig att få fri sjukvård, fri skola och en bra pension. Och oberoende av skattesats kommer denna förväntade levnadsstandard att höja priset på hushållsnära tjänster långt över det som RUT idag sätter priset till.

Om RUT är nödvändigt för att denna hushållsnära bransch skall överleva, så beror det inte på att beskattningen är för hög utan på att produktiviteten är för låg. En timmes städning, diskning eller tvättning ger helt enkelt inte tillräckligt mycket städat hus, diskad disk, eller tvättad tvätt för att det skall vara värt pengarna för de allra flesta. Det blir endast det om andra är med och betalar för att din disk skall diskas eller din tvätt skall tvättas. Ja om inte din hushållsnära tjänst kan tänka sig att dra ner på sin levnadsstandard för det tveksamma nöjet att städa ditt hem, men det vill vi ju inte. Alltså måste vi andra betala hälften av din städning, är det verkligen det som skatten skall användas till?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , och .

Mona Sahlin och Thomas Östros presenterar idag på DN debatt ett mål om att minska antalet långtidsarbetslösa med 90 000 personer, vilket skulle betyda att en procent av arbetskraften skulle vara långtidsarbetslös. En välkommen målsättning särskilt med tanke på att andelen långtidsarbetslösa har ökat.

För det är inte bara så att arbetslösheten generellt sett ökat utan den har även förändrats. Idag har ungefär 30 procent av de arbetslösa varit arbetslösa i 27 veckor eller mer, motsvarande siffra var 22 procent under samma kvartal 2006.

Faran i detta är att personer som varit länge utan ett arbete har svårare att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Hög andel långtidsarbetslöshet betyder alltså att fler riskerar att bli permanent utslagna och därför är det extra viktigt att hantera denna form av arbetslöshet. Regeringen Reinfeldt och den borgerliga alliansen har dock än så länge talat tyst om just denna ökade långtidsarbetslöshet. Antagligen för att man inte vill kännas vid den. Alternativt så skyller man den, liksom arbetslösheten i stort på den globala finanskrisen.

Och vist är det så att denna globala finanskris haft en del i detta men som Mona Sahlin och Thomas Östros korrekt påpekar så har arbetslösheten ökat mer i Sverige än i Europa generellt. Detta kan visas på flertalet sett, exempelvis går det att se att sedan andra kvartalet 2008, alltså precis före finanskrisen, har arbetslösheten i Sverige ökat med 43 procent motsvarande ökning för hela EU är 41 procent och för Euroländerna är ökningen enbart 35 procent. Det här betyder med andra ord att Sverige klarat sig sämre än andra europeiska länder, och rätt mycket sämre än Euroländerna.

Då regeringen Reinfeldt och alliansen gick till val på att minska arbetslösheten måste detta misslyckande att hantera finanskrisens effekt på sysselsättningen anses extra alvarligt. För givetvis är det ett misslyckande om övriga Europa klarat att hantera krisen bättre i genomsnitt än vad Sverige har gjort. Trotts allt resten av Europa har också drabbats av denna globala finanskris. Globala var ju ordet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , och .

DN debatt skriver ett anttal statistiker om ungdomsarbetslösheten. Ett intressant inlägg som lyfter fram problematiken med den definition av arbetslöshet som används idag, när denna tillämpas på ungdomar.

Samtidigt förändrar inte mätmetoden något i sak. För oberoende av hur man mäter så är ungdomsarbetslösheten hög, hög jämfört med tidigare år, och hög jämfört med andra EU-länder, länder som använder samma sätt att mäta arbetslösheten.

Att ungdomsarbetslösheten här ökat är allvarligt men än mer allvarligt är egentligen att långtidsarbetslösheten bland ungdomar här ökat. Idag är det dubbelt så många ungdomar som varit arbetslösa i mer än ett halvår, än det var när Fredrik Reinfeldt och alliansen tillträdde enligt SCB, något som illustreras i bilden ovan.

Långtidsarbetslösheten är den mest förödande formen av arbetslöshet, särskilt för ungdomar som ännu inte fått in sin fot på arbetsmarknaden. Många av de förslag som socialdemokraterna och de rödgröna lagt fram, så som trainee platser och satsningar på komvux, och borttagande av arbetsgivaravgift är delvis riktade till denna grupp arbetslösa ungdomar.

Vad alliansen vill göra är mer oklart. Statsministern vill som bekant inte känna vid problemet medans centern och folkpartiet tycks mena att problemet antingen beror på LAS eller på att ungdomar tjänar för mycket. Förslag som snarare tycks tyda på att man inte analyserat problemet tillräckligt eftersom inget av dem tycks hjälpa den som är långtidsarbetslös.

För den som vill grotta ner sig i statistik om ungdomsarbetslösheten så rekommenderar jag ett blogginlägg jag publicerat tidigare, fyllt med finfina grader.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om arbetslöshetFredrik Reinfeldt,Mona Sahlinval 2010ungdommarsynvillor

Noterar att Sifos senaste opinionsundersökning ger utropar alliansen till ledare. Ett för en socialdemokrat oroande resultat. Hur pass mycket vikt man skall lägga vid undersökningen så som en profetia över valutgången är dock något osäkert

SvD väljer att höja trovärdigheten genom att påpeka att Sifos junimätning har lyckats förutsäga valvinnaren elva gånger av tretton. Vad man dock inte berättar är att inför förra valet, där alliansen van, så misslyckades Sifo med att förutsäga alliansens seger. Istället noterade man en ledning för de rödgröna med 1,6 procentenheter. Nu var inte Sifo ensamma, faktum är att med undantag av SCB var det bara Synovate-Temo som i juni 2006 lyckades pricka rätt valvinnare, dock hade Synovate-Temo förutspått de rödgröna som vinnare så sent som månaden innan.

Huruvida man kan dra någon slutsats av allt detta är tveksamt. Nära blocken ligger så nära varandra som de gör just nu får opinionsmätningarna svårt att ge några tillförlitliga svar. Naturligt då mätnoggrannheten inte är tillräckligt stor för att kunna särskilja två jämna block.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , ,

Jag måste erkänna att jag roas storligen av högerbloggarnas desperata försök till självbedrägeri. Med anledning av den senaste opinionsundersökningen har borgerliga bloggare och den ”oberoende” liberala tidningen DN, försökt bortförklara att SCB:s senaste undersökning som ju visar en helt annan opinionsledare än vad borgerligheten skull önska. Nu ska man självklart inte överdriva betydelsen av någon enskild opinionsmätning men är det någon undersökning som man ska ta på lite extra allvar är det just SCB:s majmätning. Skälet är dels storleken men också att den, till skillnad från andra opinionsinstitut lyckats med bedriften att alltid förutsäga det vinnande blocket.

Riktigt intressant blir det om vi tittar på mätningarna som publicerades i maj och juni inför förra valet. Fram till och med maj 2006 hade alliansen haft övertag jämfört med de rödgröna men så i mitten av maj publicerade Demoskop en undersökning som visade att det rödgröna blocket plötsligt tagit över ledartröjan. Därefter började mätning efter mätning att visa samma sak, de rödgröna leder, Göran Persson skulle kunna sitta kvar. Så sa resterande maj-mätningar och så sa mätningarna som kom under juni. Mitt bland dessa mätningar kom SCB:s stora opinionsmätning som gick tvärt emot övriga mätningar och gjorde klart att även om skillnaden var liten så var alliansen fortfarande i ledning. Och mycket riktigt SCB fick återigen rätt, övriga institut hade fel.

Situationen är väldigt lik idag, men med den skillnaden att det är betydligt färre mätningar som denna gång utropar alliansen till vinnare än det då var som felaktigt pekade på en rödgrön vinst. För den som är intresserad så finns en sammanställning ovan av samtliga undersökningar sedan valet 2002.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , och de .

Aftonbladet tar idag upp frågan om hur Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs skattesänkningar leder till lägre löner.  En av delarna i det som döljer sig bakom alliansen uttryck: ”det ska löna sig att arbeta”.

Den andra delen av strategin är att sänka bidrag och ersättningar från allmänna försäkringar, så som gjorts med sänkt a-kassa och hårdare regler i sjukförsäkringen, vilket tvingar folk att ta jobb till lägre lön.

Sista delen är en försvagning av facket vilket gör att anställda får svårare att kräva löneökningar och tvingas acceptera lägre minimilöner.

Resultatet blir att de som har det sämst kommer att få det ännu sämre. Lägre bidrag och lägre lön blir resultaten för de fattigaste i samhället. För det stora flertalet i mitten blir resultatet att real lönerna kommer stå stilla. De som kan glädja sig är det som redan har de högsta lönerna. Deras löner kommer inte att sänkas samtidigt som de kommer få betala lägre skatt. När de som har det sämst blir fattigare och de som tjänar mest blir rikare leder detta till att klyftan i samhället ökar. Faktum är att som bilden ovan visar så har detta redan skett. En sorts omvänd Robin Hodd politik, man tar från det fattiga och ger till de rika.

Det är det vi socialdemokrater och rödgröna menar när vi säger att alliansen har en politik för ökade klyftor.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , och .

Ser idag att tidningarna börjar ta upp frågan om ungdomsarbetslösheten. I DN konstateras att:

”Debatten om motåtgärderna kretsar alltså kring arbetsgivaravgifterna. Men såväl regeringen som oppositionentalar trots allt om att införa eller utöka olika former av praktik- och lärlingsplatser. Kanske är det dit fokus borde förflyttas.”

Jag skulle vilja påstå att där regeringen, eller då vissa regeringspartier talar om olika former av jobb och utbildningsplatser så har de rödgröna lagt konkreta och finansierade förslag i sin vårmotion. Krassman summerar det hela med:

”Vi från oppositionen vill slopa den allmänna sänkningen och i stället införa en riktad sänkning – motsvarande hela arbetsgivaravgiften – under ett år för arbetsgivare som anställer arbetslösa ungdomar mellan 20 och 25 år. Förutom detta tänker vi införa 100 000 nya jobb och utbildningsplatser varav 26 000 utbildningsplatser riktade direkt till unga. Vi vill också ta bort den tremånadersperiod som krävs för att arbetslösa unga ska få tillgång till utbildning eller praktik. Man skall från dag ett av arbetslöshet erbjudas jobb, praktik eller utbildning.”

Regeringen har istället satsat allt sitt krut på en generell sänkning av arbetsgivaravgiften för ungdomar. Något som blir tydligt av folkpartiseten Per Altenbergs summering av regeringens satsningar:

”Totalt kostar regeringens åtgärder mot ungdomsarbetslösheten mer än 11 miljarder.”

Av dessa 11 miljarder utgörs 10,6 miljarder av kostnaden för sänkningen av arbetsgivaren för unga. Grundproblemet med denna generella sänkning är att reformen innebär en väldigt liten skillnad i lönekostnad för arbetsgivaren samtidigt som den innebär ett stort inkomsttapp för staten.

Konkret innebär detta att det bara blir 12 % billigare för arbetsgivaren att anställa någon som inte fyllt 26 år, men för staten innebär denna väldigt begränsade rabatt som sagt kostnader på 10,6 miljarder bara under 2011. Finanspolitiska rådet summerar det hela lakoniskt med att:

”Som en åtgärd för att skapa sysselsättning blir den därmed tämligen dyr per arbete.”

Häri ligger skälet till varför reformen ses som både ineffektiv och dyr. För att reformen skall kunna anses vara framgångsrik måste den nämligen leda till att mer än 25 000 nya jobb för ungdomar, annars skulle det vara både billigare och mer effektivt av staten att helt enkelt anställa ungdomarna rakt av. Men någon så stor ökning av antalet ungdomsjobb går inte att se.

Trotts detta försvaras reformen med näbbar och klor av allianspolitiker och ibland med rena lögner. Exempelvis skriver den centerpartistiska riksdagsledamoten Annie Johansson om att avskaffa reformen: ”Hur skapar det jobb för unga? Om det blir dubbelt så dyrt att anställa dem?”, men om kostnadsminskningen för arbetsgivaren är 12 % med reformen betyder detta bara att det blir 14 % dyrare att anställa när reformen avskaffas, inte 100 % som Annie Johannson påstår.

Liknande ologiska resonemang pressenterade CUF:s ordförande Magnus Andersson i ett svar till en kommentar av mig på hans blogg. I samma svar menade Magnus Andersson att denna reform skulle ta flera år att ge resultat samtidigt som det skulle få katastrofala konsekvenser om den togs bort. Vem som helst kan nog se att det finns en viss självmotsägelse i dessa påståenden. För om det tar flera år innan några positiva resultat av reformen syns så kan ett borttagande av reformen knappast få några katastrofala konsekvenser idag.

Lösningen på ungdomsarbetslösheten är inte att göra ungdomar 12 % billigare att ha anställda. Helt enkelt därför att problemet för ungdomar inte är att de är några procent för dyra, utan att de saknar rätt kompetens eller relevant utbildning. Därför är de rödgrönas förslag om utbyggnad av komvux, yrkeshögskola, folkhögskola och högskola samt fler praktikplatser en i längden bättre lösning.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , och 

Lagom tills jag ska krypa till kojs med en bok om radioelektronik, min nattlektyr under tentaperioden och en utmärkt bok om man vill somna snabbt, så publicerar DN morgondagens mest diskuterade nyhet i form av undersökning utav Synovate som närmast kräver en kommentar. Enligt Synovate har alliansen gått om det rödgröna, ett resultat som tidigare kunde ses i Demoskops undersökning. Huruvida detta verkligen betyder att alliansen har gått om är dock en annan sak, som alltid har andra mätningar gett andra resultat. Min egen sammanställning av de mätningar som gjorts finner ni ovan, och metodförklaring för trendvärdet finner ni här. Klart är att blocken nu ligger så pass nära varandra att vi kan förvänta oss att några mätningar kommer ge alliansen ledningen.

Peter Andersson skriver som kommentar till Synovates resultat:

”Jag är inte ett dugg förvånad. Sedan några månader har debatten ”tillåtit sig” att kretsa kring skattefrågor, isolerat från det skatter ska betala för. Den rödgröna budgeten var finansierad och de viktiga reformerna har, är min känsla, drunknat i analyser av olika skatteförslag”

Även om jag inte vill dra några specifika slutsatser från en opinionsundersökning, så måste jag ändå hålla med om att det knappast ligger i socialdemokraterna eller de rödgrönas intresse att föra en diskussion som kokar ner till att navelskåda enskilda intäkts- och utgiftsposter.

Skatter, skiljt från frågan om vad vi vill använda skattepengarna till, är ett ämne som bara kan vinnas av den som vill sänka skatten. Och i en sådan kamp kommer aldrig en socialdemokrat att vinna mot en moderat, vi tror trotts allt på tanken att använda skatter till gemensamma åtaganden.

För tror man på att det behövs mer kollektivtrafik, att sjuka skall ha en anständig sjukförsäkring, att vi inte har råd med fler uppsagda lärare och att vi måste ställa om till ett grönare Sverige, ja då är det inte så svårt att förstå, eller förklara, att detta också kostar pengar.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , och .