Arkiv för inlägg med taggen: borgare

Det var länge sen jag skrev ett blogginlägg, jag har haft något av en bloggtorka följd av semester men första måndagen på det nya året känns som en bra dag att avbryta det hela. Dessutom har jag lovat mig själv att öka på skrivandet, ett sorts nyårslöfte om inte annat, trotts allt är det ju valår. Som en god vän av klara och mätbara mål är min målsättning att uppnå ett genomsnitt som överstiger ett blogginlägg per dag fram till och med valet. Får se hur det går.

Passande i sammanhanget är att SvD har en artikel på temat sociala medier. Kent Persson, Johan Westerholm och Peter Andersson har självklart alla skrivit tänkvärda inlägg om det hela.

Själv roas jag just nu av den värdekonservativa kolumnisten Elise Claesons kolumn också den i SvD. Lite kortfattat tycks Elise Claeson mena att socialister (dit räknar hon uppenbarligen allt från diktaturens Rumänien till svenska socialdemokrater) hatar mänsklig närhet och familjen eftersom att folk hellre har bilder på sina barn än på sina fackliga ombud i sin plånbok. Men trotts att socialister, förklädda till genusfeminister försökt krossa kärnfamiljen och civilsamhället med hjälp av skatter så har de misslyckat. Detta beror på hormonet oxytocin som skapar starka mor-barn-band och frisätts vid sex och kramar och därför bör Sverige införa skattelättnader för gifta.

En sån här tokrolig argumentation går förstås lätt att såga vid fotknölarna men jag tror faktiskt inte att jag kan undergräva hennes trovärdighet mer än jag redan gjort genom att sammanfatta hennes budskap. För den som ändå vill läsa en sågning så rekommenderar jag Johan Sjölanders inägg.

Någon annan har säkert skrivit något om , ,

Annonser

I våras kritiserades regeringen hårt för sin passiva krispolitik. Oppositionen, facken, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, Konjunktur Institutet och Finanspolitiska rådet, var samtliga av meningen att regeringen behövde satsa mycket mer kraftigt för att stimulera ekonomin. Då viftade Anders Borg och regeringen bort kritiken och kallade allt krav på satsningar för oansvarigt istället försökte man i en debattartikel förpacka kostnadsökningar, för bland annat a-kassan, som en arbetsmarknadspolitisk satsning.

Nu inför höstbudgeten ansåg sig plötsligt ha både råd och behov av massiva satsningar, man ansåg även att detta var ansvarsfullt, framför allt ser regeringen det som mycket klokt att låna ett antal miljarder de närmaste åren för att sänka skatten. Att det bästa botemedlet mot vad vi alla hoppas är en tillfällig lågkonjunktur är permanenta skattesänkningar finansierade med hjälp av lån är onekligen en intressant inställning och finanspolitiska rådet kommenterar det hela, i sin kommentar till höstbudgeten, med ett vackert utslag av torr byråkratisk humor.

”Tidigare har regeringen argumenterat kraftigt emot tillfälliga finanspolitiska stimulanser med motiveringen att de lätt blir permanenta. En liknande argumentation återfinns i budgetpropositionen.3 Mot den bakgrunden är det inte helt lätt att förstå det stora inslaget av permanenta, ofinansierade reformer i budgetpropositionen. Risken för att åtgärder som aviseras som permanenta också blir det måste rimligen vara betydligt större än att åtgärder som aviseras som tidsbegränsade ska bli det.”

Vackert eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om , , och .

I vanlig ordning är Göran Skytte ute och lallar runt i sin egen värld. En mycket mörk och skrämmande värld, där logik och logisk analys är något man ska se ner på och förkasta.

Nu senast har Göran Skytte kommit på att följande citat från Lars Ohly bevisar att Lars är kommunist och därmed enligt Göran Skytte en ond mänska:

”Förorterna brinner för att alltför många i dagens Sverige inte känner att de har någon chans i livet.”

För oss andra, som lever i den verkliga världen betyder detta att Lars Ohly förstår att symptom och sjukdom inte är samma sak. Och att ungdomar som känner sig som en del av samhället inte tar till hobby att bränna bilar och kasta sten på brandkåren. Göran Skytte förstår inte detta utan anser att dessa ungdomar är onda mänskor. Det beror på att Göran Skyttes idoler är Joseph McCarthy och George W. Bush.

Lyxhustrun Anna Ankas artikel på newsmill har som bekant gjort succé. Artikeln är i sig själv helt klockren, ett retoriskt mästerverk av sällan skådat slag.

Nu har Anna Anka kommit på att hon vill bli politiker och menat att moderaterna eller kristdemokraterna skulle passa bra för henne. Något som närmast tycks göra Moderatkvinnornas ordförande Magdalena Andersson förskräckt och låter hälsa att:

”Det finns nog inte något parti i Sverige som skulle passa henne med tanke på de åsikter hon framför i sin debattartikel, säger moderatkvinnornas ordförande Magdalena Andersson, till Expressen.se.”

Men se osvuret är bäst Magdalena Andersson för i samma artikel låter kristdemokraternas partisekreterare Lennart Sjögren hälsa att fru Anka är hjärtligt välkommen i kristdemokraterna.

I samma veva som Aftonbladet stoppar sverigedemokraterna från att annonsera i den egna tidningen så drömmer Jimmie Åkesson, sverigedemokraternas partiledare om att få komma in i riksdagen och bli vågmästare. Drömmen är att kunna dela ut ett statsministerskap i utbyte mot en strängare invandrarpolitik. Och när man har något att sälja så vill man så klart ha så många potentiella köpare. Men det finns ett litet problem för sverigedemokraterna i deras strävan att bli den statsministermakare de så gärna vill bli, och det är att för att vara en vågmästare måste man närmast befinna sig mellan de två grupper som man vill sälja sig till. Men det gör inte sverigedemokraterna.

vag

För varför skulle en rödgrön regering söka stöd hos sverigedemokraterna? Det finns fyra borgerliga partier som ligger närmare politiskt än vad sverigedemokraterna gör så varför skulle Mona Sahlin sträcka sig hela vägen över till den yttersta högerkanten för att få stöd för en rödgrön regering? Folkpartiet, centerpartiet, moderaterna, eller till och med kristdemokraterna skulle vara ett bättre vall.

För Fredrik Reinfeldt så är situationen något annorlunda. I sin strävan att bli den första borgerliga statsministern någonsin som lyckas efterträda sig själv skulle ett samarbete med sverigedemokraterna möjligen kännas frestande. Särskilt som det minsta allianspartiet, kristdemokraterna, vacklar farligt nära 4% spärren och riskerar att falla ur, inte så konstigt då deras partiledare sedan sommaren upptagen med att jaga väderkvarnar.

Kanske är det denna frestelse som gör Fredrik Reinfeldt så stressad, när journalister frågar honom om han kan tänka sig att luta mot sverigedemokraterna för att få fortsätta regera, att han börjar hallucinera och tala i tungor. Klart är i alla fall att även om Reinfeldt lite halvhjärtat, efter avslutat tungomålstalande, sagt att han inte tänker samarbeta med sverigedemokraterna så tycks ett samarbete med just sverigedemokraterna vara enda sättet att få fortsätta regera enligt de senaste opinionsundersökningarna.

Om det fanns något som republikaner och demokrater kunde komma överens om inför presidentvalet 2008 så var det att det amerikanska sjukvårdssystemet inte fungerade. Ett lapptäcke av delstats och federala lagar och en oöverblickbar blandning olika offentliga och privata försäkringar och ersättningssystem har gjort att USA antagligen har världens högsta sjukvårdskostnad. Ett dyrt, ineffektivt och framförallt orättvist system. När nu amerikanska politiker, med president Obama i spetsen, desperat försöker komma bort från detta havererade system så väljer Timbro, borgerlighetens egna lilla lekstuga, att inspireras av en av det amerikanska sjukvårdsystemets mer obskyra skapelser.

Health savings account, en sorts motsvarighet till privat pensionssparande, där privatpersoner mot skattelättnad kan lägga undan en viss summa pengar på ett speciellt konto för att täcka framtida vårdkostnader, är nu något som Timbro anser skall introduceras i Sverige.

Om målsättningen är att öka orättvisor och skapa ett krångligare sjukvårdssystem så är Health savings accounts helt rätt väg att gå. Det amerikanska systemet har visat sig locka en oproportionerligt stor andel personer med höginkomst meddans andelen låginkomsttagare är försvinnande få. Vilket inte är så konstigt för att ha råd att lägga undan pengar för framtida sjukvårdsbehov krävs att man har en stor nog marginal för att ha råd att lägga undan något i huvud taget. Har man däremot råd blir det hela mycket fördelaktigt på grund av de skattelättnader sparandet ger.

Förslaget innebär med andra ord en omvänd fördelningspolitik. De som inte har råd tvingas betala skatt för att subventionera sjukvårdssparandet åt de som har råd. Inte undra på att Timbro blir kollektivt till sig i trasorna.

Sodexo som tack vare den borgliga majoriteten i landstinget numera leverera mat till bland annat södersjukhuset, har nu tagit över ICA:s gamla trick att märka om utgångsdatumen på maten. Detta med gammal mat är dock bara ett exempel på problem som uppkommit efter att landstingets upphandling förra året. Ansvaret för dessa misslyckanden och problemen som uppkommit vilar utan tvekan på den borgliga majoriteten i landstinget som uppenbarligen inte har en aning om vad de håller på med. För det är ju inte bara maten som blivit ett problem inom vården i Stockholm.

Problem med Sodexo och mat får mig direkt att tänka på en liten händelse från min värnplikt. En tradition inom lumpen är att man ska äta pankakor med ärtsoppa varje torsdag. En måltid som mitt gamla befäl från boden brukade kalla för ”veckans suprise”.

Just Sodexo och pankakor höll på bli en explosiv kombination när de tog över restaurangen vid armens tekniska skola i Östersund. I ett försök att dra ner kostnaden för maten försökte Sodexo införa som regel att vi lumpare bara fick ta fem pankakor och var vi inte mätta av detta fick vi väll äta mer ärtsoppa. Fem pankakor kan låta rätt lagom men för en hungrig lumpare är det absolut för lite, hade gränsen varit femton pankakor hade det hela kanske kunnat fungera. Nu blev istället resultatet att Sodexo och dess personal var mycket nära att drabbas av ett myteri, eftersom att ingen av oss lumpare i huvud taget tänkte acceptera dessa inskränkningar, något som vi även demonstrerade med stor tydlighet (oftast genom att helt enkelt ta så många pankakor vi villa ha). Tursamt nog valde personalen i detta läge att inte försöka upprätthålla reglerna och nästa torsdag syntes några pankaksransoneringar inte till.

Huruvida vi kan lära oss något av denna historia är dock tveksamt. Möjligen att det är lättare att ge dålig eller för lite mat till sjuklingar eftersom de inte har samma möjlighet att protestera.

Expressens Anna Dahlberg utnämner i en ledare försvarsminister Sten Tolgfors till den bästa försvarsminister som Sverige har haft på mycket länge. Själv tror jag att det enbart är på expressens ledarsida som någon skulle få för sig att framföra en sådan åsikt utan att vara djupt ironisk. Inte ens Svenska Dagbladets ledarsidor, som annars är kända för sin alternativa verklighetsbeskrivning, skulle få för sig att påstå att Tolgfors hör till gruppen bra försvarsministrar.

Sen Tolgfors tog över som försvarsminister har försvarsmakten till stora delar underordnats finansdepartementet, skolministern har varit mer framträdande i försvarsfrågor än försvarsministern, stridsflygplan för miljarder har varit planerade att sakna krypterad kommunikation och som grädde på moset har försvarsberedningen inte sammanträtt på ett år.

Räcker det med stolligheter? Nej tyvärr inte, nu ska Sverige också överge pliktförsvaret. Det kanske är en god idé, vem vet, men borde man inte vänta med ett sådant beslut till dess att Pliktutredningen är färdig? Eftersom det ännu inte finns någon som helst bra bild över vad ett avskaffande av det nuvarande värnpliktsförsvaret till förmån för ett professionellt försvar skulle kosta. Risken känns uppenbar för nya svarta hål något som Officersförbundet varnat för.

Försvarspolitik om något är en nationell angelägenhet, och innan man river upp och bygger om bör man se till att få en stark enighet i riksdagen. Ett beslut måste kunna hålla även efter ett regeringsskifte. Detta är knappast något som finns idag, och den som är ansvarig för det är faktiskt försvarsminister Sten Tolgfors. Bara det faktumet, undantaget alla andra skandaler och misslyckanden diskvalificerar Tolgfors från att kvalificera bland de bästa försvarsministrarna. De övriga skandalerna och misslyckanden gör snarare att han kvalificerar bland de sämsta.

Men det är klart Expressens ledarredaktion lever väll i sin egen verklighet. En verklighet där en försvarsminister kallad Tomhylsan kan vara den bästa försvarsministern.

Läs även Monaforpresident.

Så presenteras åter igen svarta siffror från Arbetsförmedlingen. Fler blir arbetslösa men några förslag för att ändra på det hela kommer inte från rosenbad. Likt prins John kramar Borg krampaktigt sin penningpåse, eller nå det som finns kvar efter att han gett bort resten genom ofinansierade skattesänkningar.

Jag tycker inte att det borde vara allt för svårt att förstå vad som borde göras, och jag är inte ensam i mitt tyckande. Samtliga experter och institut är ju eniga om att Sverige behöver investera sig ut ur den kris vi nu är i. Förklaringen till varför regeringen inte lyssnar är, som jag skrivit om förut, att den borgliga regeringen är livrädd för att hamna i en situation där de kanske måste höja skatten.

Livrädda, inte för att en skattehöjning skulle vara en katastrof eller på något sätt skulle få svensk ekonomi att haverera, även om Borg och Reinfeldt gärna vill få det att låta som om så skulle vara fallet. Utan livrädda för att det skulle det vara en katastrof för moderaterna inför nästa riksdagsval om de tvingades backa från sina vallöften. För tvingas man höja skatten så är det närmast att säga att vår moderata politik inte håller, socialdemokraterna hade rätt.

Istället upprepas mantrat om sunda statsfinanser och att spara på krutet, både av Borg och Reinfeldt och av borgliga debattörer även om pratet om sunda statsfinanser, likt allt som mässas, låter ihåligt särskilt när man som borgarna gjort sänkt skatten för lånade pengar. Förhoppningen från borgarna är väll att om man upprepar mantrat tillräckligt många gånger så blir det hela sant. Likt Stig Helmer Ohlsson som upprepar ”jag kan flyga jag är inte rädd. Jag kan flyga jag är inte rädd…” upprepar nu borgarna i kör ”Sunda stadsfinanser, spara på krutet. Sunda stadsfinanser, spara på krutet…”

Men när mer än en tiondel av arbetskraften och en fjärdedel av ungdomarna är arbetslösa undrar jag, vad är det man ska ha krutet till? Hur nära en katastrof vill borgarna att vi ska vara innan de bränner av sitt krut och vad säger att en stor smäll då skulle vara bättre än en mindre kontrollerad krevad idag?

Nej med denna våg av friställningar är det nog dags att varsla den Reinfeldt och den borgliga regeringen. Dags att de blir av med jobbet innan du och jag blir det.

I expressen och på TV4:as hemsida kan vi idag läsa att moderaterna backar i Novusopinions senaste undersökningen. Jag har tidigare skrivit att jag inte ger så mycket för dessa opinionsundersökningar, i alla fall inte som kvantitativa mätningar men samtidigt har min Te kopp inte gett några indikationer på att moderaterna skulle ha något starkt dolt stöd.

I expressen förklaras tappet med att moderaterna saknar spännande kandidater. Och det kan man nog helt klart hålla med om. Toppnamnet Gunnar Hökmark är väll ungefär lika upphetsande som en rotfyllning och resten av kandidaterna är nästan helt osynliga. Nu ska jag väll ärligt erkänna att Marita Ulvskog inte heller är den mest spännande kandidat som socialdemokratin kunnat engagera, men här finns ändå en skillnad, med Marita vet vi vad vi får och hon backas upp av en hel rad spännande namn allt ifrån min favorit kandidat Åsa Westlund till Ardalan Shekarabi och inte att förglömma Evin Cetin som lyckats förvandla i stort sett var enda pizzeria i stockholmsområdet till en valstuga. Samtliga dessa kandidater har lyckats synas och byggt en plattform på egna meriter.

Det närmaste moderata svaret är Christoffer Järkeborn vars bild finns uppsatt lite här och var, inte för att jag vet vad mannen står för men hans kampanjebild ser mest ut som en reklam för synsam något som uppenbarligen uppmärksammats av en kreativ själ.

Så därför är det kanske inte så konstigt att moderaterna backar särskilt som andra borgliga partier säkerligen känns mer lockande för att inte tala om piratpartiet. Den folkpartistiska bondmoran Marit Paulsen tycks i alla fall locka väljare lika bra går det tacksamt nog inte för den krisdemokratiska kreationisten Ella Bohlin men piratpartiet är fortsatt planterat på runt 6% vilket skulle kunna ge dem hela två parlamentariker.

Från det ena till det andra så noterar jag glatt att även Spanien backar, i detta fall så gäller frågan vart ESS skall läggas och nu tyder allt på att Lund blir platsen. För den som inte vet vad ESS är så kan det enklast och med en grov förenkling beskrivas som ett mikroskop på massiva doser av steroider, ungefär vad en Belgian blue är för en chiuaua. Eftersom materialforskning är nära besläktat för att inte säga går in i det som jag studerar så tycker jag så klart att detta är extra spännande. Det är sådant här som behövs för och ett mycket bra exempel på vad europasamarbetet kan leda till. För det är inte troligt att Sverige någonsin skulle kunnat satsa på en sådan här leksak om vi inte varit en del av EU.