Arkiv för inlägg med taggen: logik

Krisdemokraterna, ni vet det där lilla partiet som i ständigt guppar runt och likt en simskoleelev försöker hålla huvudet över vattenytan, eller i detta fall opinionsstödet över 4%, får från lite olika håll råd om hur de ska bli ett stort parti.

Det ena rådet går ut på att förflytta sig mer mot höger, och det andra att bli mer allmänt konservativ och sluta driva sådana frågor som motstånd mot samkönat äktenskap eller vara för marknadsliberala.Dessa råd, om än oförenliga kan säkerligen vara bra för kristdemokraterna att fundera på. Görna Hägglund har dock istället valt att fortsätta med den stolta kristdemokratiska traditionen att leta upp någon fråga som man kan bli helt ensamma om att driva, en fråga som inget seröst parti skulle driva.

I år har våran rolighetsminister, Göran Hägglund, valt att bli upphovsrättsvurmare och piraternas baneman.

Vodpod videos no longer available.

more about ”Logik vid 4% spärren”, posted with vodpod

Även om upphovsrättsvurmare och fildelningsmotståndare med alla säkerhet är en minoritet i landet så är det ändå fler som stödjer IPRED och andra tokigheter än som röstar på kristdemokraterna. För ett parti som inför varje val måste mobilisera för att i huvudtaget stanna kvar i riksdagen är denna minoritet en outforskad guldgruva av potentiella väljare. Riktigt varför Hägglund ger sig på kulturvänstern är däremot en annan fråga.

Eftersom inget annat parti tydligt gjort upphovsrättslobbyns frågor till sina så har kristdemokraterna sin chans. Precis som man tidigare ensamma tagit ställning mot könsneutralt äktenskap och i klimatdiskussionens spår ensamma krävt sänkt bensinskatt.

För även om de flesta svenskar nog ser att ska vi bryta oljeberoendet och komma bort från fossila bränslen så kanske sänkt bensinskatt inte riktigt är rätt väg. Och även om de flesta svenskar nog tycker att lika rättigheter även skall gälla bögar och flator och att könet på den man älskar inte skall avgörande för om man får gifts sig. Ja även om de flesta svenskar tycker så, så finns det alltid några som tycker tvärt emot. Och det är klart lyckas kritdemokraterna skrapa åt sig dessa väljare så kan man kanske klara av att masa sig över 4% spärren och få övervintra ännu en mandatperiod i riksdagen.

Annonser

Mikael Popovic, som själv pressenterar sig som musikkreatör, musikutbildare och bloggare, skriver på SVD opinion ett inlägg i fildelardebbaten där han med lite logiska krumbukter försöker förklara varför fildelning är stöld. resonemanget tycks bygga på

Vad Popovic tycks missa är att upphovsrätten inte är någon sorts självklar skapelse utan en politisk produkt vars existens enbart kan försvars så länge samhället tjänar på den. Upphovsrätten i likhet med patenträtten ger nämligen skaparen ett tidsbegränsat monopol och inskränker senare ägare av verkets rättigheter.

Köper jag en bil eller en gräsklippare, så står det mig fritt att göra vad jag vill med det jag köpt. Jag kan välja att hyra ut dem mot betalning, jag kan måla om den och sälja den, eller helt enkelt ta isär den och bygga något annat av den, något som jag senare säljer. Köper jag däremot en bok eller en cd-skiva så är mina rättigheter däremot kringskurna av just upphovsrätten. Jag har inte rätt att hyra ut boken eller skivan, jag kan inte förändra den och sälja den, och jag får inte plocka isär den och skapa något nytt av den. Upphovsrätten ger alltså upphovsmannen större rättigheter än han normalt skulle ha haft om det han skapat inte ansågs vara ett kreativt verk.

Det är egentligen intressant det där med hur gränsen ser ut. Om jag designar en och massproducerar den och någon konstnär väljer att måla en tavla som föreställer min bil, så är det helt okej. Om jag däremot tar den bilden och gör ett tygmönster av den med vilken jag klär min bils säten ja då har jag antagligen begått ett upphovsrättsbrott. På samma sätt om jag köper en potatis och sedan planterar den kan jag skapa kopior av potatisen, kopior som jag sedan kan fortsätta kopiera och sälja. Gör jag samma sak med ett musikstycke så blir jag stämd på miljonbelopp.

Den här skillnaden kan egentligen bara försvaras med att det gynnar samhället att konstnärer och kreatörer får ett sorts monopol på sina produkter. Precis som med pattent systemet. Det finns ingen annan högre logisk eller moralisk grund som annars kan motivera denna särställning.

Det är också här som alla kritik mot upphovsrätten har sin grund. Kritiker stora som små menar nämligen att upphovsrätten i dess nuvarande form inte gynnar samhället lika mycket som en revision av upphovsrätten skulle göra. Om upphovsrättslobbyn och dess supportrar inte kan bemöta denna kritik på ett trovärdigt sätt så kommer de ha svårt att vinna gehör för sina åsikter. För faktum är att oberoende av alla logiska krumbukter så är inte kopiering samma sak som stöld.

Apple meddelar att man ska avskaffa DRM skydden på sina musikfiler enligt DN och SVD (men inte på filmer eller ljudböcker). Något som i mitt tycke borde ha skett för länge sen. DRM skydd är ett otyg som gör den köpta musiken mindre användbar och därmed mindre önskvärd en den fildelade. Skall kommersiella alternativ någonsin konkurera ut fildelning så måste dessa minst erbjuda samma kvalite som det som går att ladda ner från fildelningsnätverken.

Samtidigt som detta händer så vill socialdemokraterna ha en hearing om IPRED eftersom man vill täppa till vissa luckor i lagstiftningen nämligen anonyma IP nummer och öppna nätverk. Tyvärr som socialdemokrat måste jag säga att partiet är ute och cyklar! Nu borde Karl Sigfrid bli glad.

Skall man genom lagstiftning försöka att stoppa fildelning få man vara bredd på att detta kommer leda till en sorts lagmässig kapprustning. För varje ny lag som stiftas kommer fildelare att hitta på nya innovativa tekniska lösningar för att komma runt lagstiftningen, eller för att minska risken för en fällande dom. För att täppa till denna lucka måste nya lagar skrivas och så är kapprustningen igång.

Skall vi genom lagstiftning någonsin få bort fildelning så kommer det att krävas i princip drakoniska lagar. Grunden till varför fildelning existerar är nämligen att de som fildelar inte ser det som ett brott. Eftersom en kopia på nätet nästan sker utan kostnad eller ansträngning så ser den vanliga mänskan inte något skäl till varför en CD skiva skall kosta flera hundra kronor. Skivbolagen media industrin måste istället lära sig hur man tjänar pengar på något som är nästan gratis. Det eller se till att det som säljs faktiskt har ett pris som köparen är villig att betala.

Lagstiftningsvägen kommer inte att fungera. Varje gång våra lagstiftare varit framme och försökt lagstifta bort fildelningen så kommer någon ny teknik som gör lagen verkningslös. Torrent teknik är ett exempel på detta. Sidor så som thepiratebay.org är svåra att komma åt lagvägen eftersom de inte själva lägger ut något upphovsrättskyddat material på sin sida utan själva uppladdandet och nedladdandet av upphovsrättskyddat material görs av, och direkt mellan de enskilda användarna. Samtidigt har det varit svårt att lagföra den enskilda fildelaren eftersom de dels är så många och dels för att det har varit svårt att få fram bevis. För att lösa detta kommer nu IPRED vilket skall göra det lättare att få fram information om vem som har ett vist IP nummer, vilket vanligen är den enda information som en utomstående kan få fram från en fildelare.

Problemet är att det inte slutar där. Än så länge har fildelarna inte behövt dölja sina IP nummer eftersom risken att åka fast har varit så liten. Om risken ökar kommer också intresset, att på olika sätt dölja sin identitet på nätet, att öka. Eftersom teknik som möjliggör detta existerar så är sannolikheten stor att denna kommer att användas mer än den gör idag. Skall politikerna täppa till denna lucka så måste man förbjuda denna sorts anonymiserande tjänster.

Självklart kommer en sådan lagstiftning inte lösa något. Annat än att just ta bort möjligheten att vara anonym på nätet. Särskilt inte som det existerar alternativa metoder att komma runt eventuella antifildelningslagar. En väldigt enkel metod är att öppna sitt trådlösa nätverk hemma vilket skulle göra att kopplingen mellan IP nummer och en enskild person försvinner. Men självklart kan då lagstiftaren förbjuda öppna nätverk eller möjligen göra ägaren till IP numret ansvarig för all trafik i det egna nätet varken den är egen eller inte.

Men även om lagstiftning täpper till dessa luckor så kommer det inte heller att lösa något. För liksom tekniken än alltid varit ett steg före lagstiftarna så det finns inget som tyder på att denna trend inte kommer att fortsätta. Nästa steg blir möjligen krypterad nedladdning där uppladdare och nedladdare inte vet vem som laddar från vem.

Det som är faran med en sådan här lagstiftande är att varje ny lag kommer att minska friheten på nätet. Om detta sker utan att lagen ens har den effekt som är tänkt är detta skrämmande. I grund och botten är all lagstiftning som på detta sätt försöker skydda upphovsrätt och minska friheten på internet, nämligen ett hot mot yttrandefriheten och tryckfriheten. Det går faktiskt redan att se exempel på detta.

Den amerikanska motsvarigheten till IPRED (och några andra lagar) kallar DMCA, vilket står för Digital Millennium Copyright Act. Denna lag har redan använda av kristna så kallade creationister (personer som tror på den bibliska skapelseberättelsen och argumenterar emot Evolutionsteorin) för att stoppa kritik mot deras påståenden att jorden skapades för 10 000 år sedan och att detta är ett vetenskapligt faktum. Metoden de använder är att hävda att citerande av deras påståenden utgör ett copyright brott. Även om citerande inte är ett copyright brott så är DMCA utformad på ett sådant sätt att den som anklagas för copyrightbrott delvis måste bevisa sin oskuld, något som gjort DMCA till ett effektivt verktyg för creationister för att få tyst på kritiker.

Så det här är vart vi är idag. Vi är fast i denna cirkus eftersom lagstiftarna inte förstår sig på teknik och allt för gärna göra som skivbolagen och media industrin vill. Kanske är det dags att skriva arga brev till sina politiker?

Nu är det avgjort, salladsbaren i Göteborg säljs och därmed verkar den just nu rikskända konflikten mellan facket och en ensam restaurangägare vara till enda. David gav sig på Goliat men i detta fall så blev David misshandlad av den stora stygga Goliat. Eller i alla fall är det så här som fackmotståndarna med svenskt näringsliv i spetsen vill att vi ska se det.

Det här är ju ”fackligt övervåld”, som de ser det. En oskyldig stackars företagare har blivit helt orättvist angripen av en omänsklig fackförening. Eller?

Något jag inte fattat med denna konflikt är varför denna envisa vägran att skriva på ett kollektivavtal. Om det nu är som denna restaurangägare påstår att hon ger sina anställda bättre villkor en kollektivavtalet då undrar jag vad är problemet?

För om vi antar att denna restaurangägare är en tänkande och rationell varelse vad är då motivet till denna vägran? Som jag ser det finns det enbart två möjliga skäl ekonomiska eller politiska, och i båda fallen är fackets agerande mer logiskt än hennes. Låt mig förklara.

Om vi antar att hon på något sätt tjänar mer pengar på att inte skriva under kollektivavtalet så skulle detta kunna förklara hennes envishet. Men detta är enbart möjligt om hennes villkor faktiskt inte är lika bra som fackets något som hon hävdar att de är. Om de är lika bra då kan hon ju samtidigt inte ha något ekonomiskt skäl till att vägra. Men om det avtal hon erbjuder är sämre än kollektivavtalet ja då är ju fackets agerande inte bara förklarligt utan dessutom helt oklanderligt.

Om vi istället antar att skälet är rent politiskt. Låt oss anta att hon inte gillar kollektivavtal och fackföreningar. Kanske är hon radikal nyliberal eller bara antifacklig. Hur som helst är hennes agerande i så fall ett politiskt ställningstagande och en utmaning riktad direkt mot facket. Och i så fall är det ju rätt självklart att facket inte kommer att backa ut från en sådan utmaning. Jag menar varför skulle de? Med en stundande avtalsrörelse som riskerar att bli blodig finns det inga som helst skäl för dem att se mellan fingrarna bara för att en restaurangägare inte gillar facket. Med andra ord så är fackets agerande igen helt förklarligt medan vi kan fråga oss varför restaurangägaren agerade som hon gjorde.

Slutsatsen vi kan dra är att om hon hade några rationella skäl att vägra skriva på ett kollektivavtal så har facket agerat rätt. Och om hon inte hade det, ja då är ju frågan om vi ska klandra facket för en stackars restaurangägares irrationella handlande.

Jag verkligen älskar när kvällstidningarna hittat något att blåsa upp på löpsedlarna. Just idag har Aftonbladet haft krigsrubriker om att mobilstrålning kan orsaka tumörer. Samma sak kan läsas på Expressens sida:

”Mobil kan ge tumör – och göra dig döv”.

Men nå om man läser artikeln visar det sig att det inte är någon hemsk cancertumör som kommer att döda dig. Nej det är en godartad tumör som sätter sig på hörselnerven och kan orsaka nedsatt hörsel.

Men fortfarande nedsatt hörsel är rätt otrevligt så ska vi vara oroliga. Nja visserligen ökar risken med 87% enligt expressen, men samtidigt är det bara ungefär 100 upptäckta fall per år i Sverige. I en nation med över 9 miljoner invånare utgör 100 fall per år enbart 0,001% vilket känns som en försvinnande liten del. Jag undrar ju om inte användandet av mobiler som mp3 spelare riskerar att ge större skador på hörseln i form av tinnitus pga för hög ljudvolym.

Att läsa Svenska Dagbladets ledare är allt som oftast ungefär som att kliva in i en alternativ värld. Logiken som tillämpas mellan sida 3 och 5 tycks följa sina helt egna regler, ungefär som om ledaren är hämtad direkt från Alice underland.

Just idag har hattmakerskan Maria Abrahamsson, beslutat sig för att gå till attack mot Bo Rothstein och hans slutsatser på DN debatt. För att riktigt skjuta denna professor i sank spar Maria inte på krutet utan slår till med det starkaste argument hon har, ”tänk om unga mammor faktiskt kan tycka om att vara hemma med sina barn”.

Men kära Maria Abrahamsson, om ojämnlikheter i familjen bara beror på att mammor vill vara hemma med sina barn (och får vi anta att unga pappor flyr hemmet så mycket som möjligt), ja då har vi ju inget problem. Men eftersom att unga föräldrar säger sig stödja jämställdhetsideologin så måste vi dra slutsatsen att papporna vill vara hemma mer och att mammorna vill kunna göra karriär. Och då är vi tillbaka till ursprungsfrågan i Rothsteins artikel och når igen samma slutsats.