Archives for the month of: oktober, 2008

Den grekiska lagstiftaren Drakon skall på 600-talet f.Kr ha låtit införa skriftliga lagar i Aten, för att ersätta den tidigare muntliga lagsamling som varit gällande. Historiskt är dessa lagar mest kända för den extrema obalansen som rådde mellan brott och straff. Genom att dödstraff utmättes även för ringa brott. Detta har gett upphov till uttrycket ”drakonisk lagstiftning” för att just beskriva sådan lagstiftning där tvångsmedlen eller straffet inte står i proportion till brottet.

Drakon själv skall ha anmärkt angående sitt liberala användande av dödstraff att: "det förhindrar smärre brott; för grövre brott kan jag inte tänka mig något hårdare straff"

Denna logik tycks alliansen ha tagit till sig.

I sin oförmåga att förstå sig på fildelning och för att gå de stora skivbolagen till mötes föreslår man nu en lagstiftning som inte kan beskrivas som något annat än drakonisk.

Förslaget är:

  • Vid misstanke om brott mot upphovsrätten skall skivbolaget eller motsvarande kunna kräva ut information om den enskilde användaren av internättleverantören.

Detta är skrämmande eftersom den låter skivbolagen fritt begära ut upplysningar om enskilda användare bara dessa misstänks för fildelning. Man låter med andra ord dessa få agera poliser själva. Skillnaden är att skivbolagen knappast lär ha samma inställning till saker så som rättsäkerhet eller integritet. Resultatet lär bli att vi, precis som i USA, får en massa ungdomar som blir stämda på fantasibelopp för att de kopierat några ringsignaler och ett par album av Britney Spears. Samtidigt som vi andra kommer få privat information utlämnad till kleti och pleti bara därför att vi kanske har fildelat.

Proportionen mellan integritetskränkning kontra ”brottets” natur är obefintlig. Det misstänkta brottet i detta fall kan nämligen vara att ha kopierat en låt vars värde är mindre än 10 kr.

I en motion föreslår en av våra riksdagsledamöter vad vi kan anta är nästa steg och detta steg är faktiskt ännu läskigare. Här föreslår man i princip att vid misstanke om att du kopierat en låt vars värde är under 10 kr så skall polisen få ta sig in i ditt hem och beslagta din dator. Vart är proportionen i det? Anser någon att integritetskränkningen att få sitt hem genomsökt av polis och sin egendom beslagtagen är motiverat av ett brott som egentligen inte är värre än att ta med sig en bläckpenna hem från jobbet [något som ju egentligen kan klassas som stöld].

För det är detta som krävs. Genom den vanligaste fildelnings metoden idag (dvs genom torrents) så är det oftast inte möjligt att visa att en enskild person delar mer än en låt. Skall lagstiftningen därför fungera så skall husrannsakan därför göras möjligt redan vid en enskild delad låt.

Att ens kommer på tanken att föreslå något så här korkat tyder på att de saknar någon som helst kontakt med verkligheten. Precis som med FRA debaclet så är man här igen ute och cyklar när det gäller både hur internet och medborgarnas integritet.

Den här lagen borde skrotas innan den ens införs och de borgliga riksdagsledamöterna borde skickas på en kurs i etik och moral enbart för att ha övervägt en sån här lagstiftning.

SVD | DN | Aftonbladet

 [En liten tanke. Möjligheten att göra husrannsakan enbart om man kan visa misstanke om fildelning kan förståss användas av polisen för att undersöka helt andra brott. Låt säga att polisen tror att någon är håller på med ekonomisk brottslighet men man saknar tillräckliga bevis för en husransakan. Ja då räcker det ju med att sonen eller dottern i familjen laddar några filmer från nätet och vipps har polisen rätt att gå in och genomföra en husrannsakan. Om man i samband med undersökningen av detta brott mot upphovsrätten ”råkar” hitta bevis för andra brott så måste ju polisen ingripa mot dessa också… Polisen lär säkert bli lyckliga.]

Idag rapporterar SVD om de skulder som fattiga länder tvingas betala för sina tidigare diktatorers lyxliv. Länder så som Kongo-Kinshasa som varje år betala av 300 miljoner dollar av den skuld deras tidigare diktator Mobutu försatt landet i. Detta ska jämföras med landets budgetinkomster på ca 700 miljoner dollar (ca 0.28% av svenska statens inkomster).

Jag kan ärligt talat inte förstå varför långivare, varken det är stora banker, I-länder eller IMF skall kunna kräva tillbaka pengar av ett folk för ett lån som de gett till folkets förtryckare.

Lånar man ut pengar till en diktator ja då är det till denna diktator man lånat ut pengarna. Inte till folket som bor i landet. De var inte medborgarna som tog lånet och så varför ska de behöva betala tillbaka det?

Om detta betyder att vissa banker eller I-länder gjort en dålig affär när de lånat ut pengar till diktatorer som Mobutu så är väll det sorgligt för dem. Men det borde vara den risk de tog när de lånade ut pengarna. Lyckas inte diktatorn betala tillbaka under sin tid vid makten, well tuff luck…

Tyvärr är det ju inte så det fungerar. De rika I-länderna och de stora bankerna vill ha sina pengar och då intar man inte en högre moralisk position än att man suger ut redan fattig befolkning. På så sätt fortsätter man den tidigare diktatorns förtryck.

Vist känns det bra att bo i ett I-land.

DN publicerar idag en ny mätning opinionsundersökning där stöder för socialdemokraterna minskar och stödet för moderaterna ökar. Något som är smått oroväckande.

Förhoppningsvis beror det minskade stödet på den oreda som diskussionen om samarbete mellan S, V och Mp. Förhoppningsvis eftersom det är en fråga som kommer att vara utagerad lagom till valet 2010.

Något som dock fick mig att haja till i DN artikeln var påståendet att ” Om de tre oppositionspartierna kan samarbeta har de fortfarande en klar ledning med tillsammans 54,0 procent, mot de borgerligas 41,3, en skillnad på 12,7 procentenheter.” Detta är visserligen sant men samtidigt, socialdemokraterna är fortfarande större än hela den borgliga alliansen. Därför behövs egentligen enbart stöd av antingen V eller Mp för att bilda majoritet i riksdagen.

Mer oroande är att SD får stöd av 3,4% i denna mätning. Det krävs mindre för att dessa 3,4% skall bli över 4% än vad som krävs för att borgarna skall få övertag i opinionen.

Aftonbladet har lagt det kritiska granskandet av politiken på hylland och avskaffat det kritiska tänkande
Troget och utan någon som helst självransakan har man fortsatt på sin inslagna väg att pressentera ”vinnare” från debatterna mellan Mona och Reinfledt. Man påstår att Reinfeldt & co vunnit de tre senaste debatterna enligt ”aftonbladets läsare”. Detta är ett påstående som alla med den mest rudimentära utbildningen inom statistik skulle skratta åt, men som aftonbladets samlade journalistiska kompetens uppenbarligen tror på. Mer om varför detta är löjlig finns i mitt tidigare inlägg.

Det är förvånande att Aftonbladets reportrar själva inte problematiserar sin egen undersökning. Beror detta på att man är helt oförmögen att förstå sig på statistik? Eller är det så att man inte vill ifrågasätta sitt eget agerande?

Enligt wikipedia så gäller att journalistik ”Skiljer sig från skönlitteratur genom att den gör anspråk på att skildra verkligheten så objektivt och sanningsnära som möjligt.”

När aftonbladet utan någon sorts självkritik skriver att ” 0-3 inför sista partidebatten” undrar man om detta har något med objektiv och sanningsnära att göra?

Tur då att den nya median tillåter kritiskt granskande av de som egentligen skulle ha stått för det kritiska granskandet, men som tyvärr abdikerat på lösnummernas och den billiga journalistikens altare.

Aftonbladet utropar Reinfeldt till vinnare i gårdagens debatt duell mot Mona. I alla fall hävdar man är det var ”aftonbladets läsare” säger.

Som en som studerat statistik känner jag att sådana här undersökningar inte är värt vatten. Aftonbladet har nämligen totalt fel som säger att ”aftonbladets läsare” korade vinnaren.

Sanningen är att en majoritet av de som röstade på aftonbladets sida röstade på alternativet att Blått van gårdagens debatt. Detta är inte det samma som att en majoritet av läsarna ansåg att blått var bättre. Vi har ju nämligen tre enorma felkällor:

  1. det är inte alla som läser aftonbladet som bryr sig om att rösta.
  2. det inte alla som röstar som faktiskt sett debatten.
  3. det är inte alla som röstar på den som de anser gjorde bäst från sig i debatten.

Första felkällan är självklar. Ett antal läsare, till exempel mig själv, bryr sig inte så mycket om att rösta i liknande nätundersökningar eftersom vi vet om att resultatet inte har så mycket värde, eller bara inte orkar bry oss.

Den andre och tredje felkällan har lite samma ursprung. En stor andel av de som röstar kommer att rösta på den sida som de själva tillhör politiskt. Detta även om de faktiskt inte själva sett debatten, eller även om det sett debatten och egentligen tycker att motståndaren var bättre.

Expressen har idag en liknande nätundersökning där frågan är ”Vem skulle du rösta på om det vore val i dag?” alternativen är Mona, Reinfeldt eller inget av dem. I denna undersökning leder Reinfeldt. Detta är intressant eftersom alla opinionsundersökningar visar att Monas parti har mycket större stöd än Reinfeldts.

Så vad säger detta? Jo att i alla fall en större andel av de som svarar på Expressens undersökningar är borgliga. Jag skulle anta att eftersom att Aftonbladets nätsida och Expressens nätsida är rätt lika så är nog andelen borgliga röstade på Aftonbladets undersökningar också större.

Resultatet är förstås att en massa borgliga nätröstare har utsett Reinfeldt till segrare i en debatt som flera av dem säkert inte sett och andra om de skärskådade sig själva egentligen inte anser att Reinfeldt van, men som de röstar på för att stödja han.

Eller med andra ord, att blå sida vinner en nätundersökning beror inte på att Reinfeldt var bättre i debatten utan för att fler borgliga läsare röstar i Aftonbladets undersökningar.

Eller med ytterligare andra ord, undersökningen är inte värt vatten.

[Nästa fråga är förstås varför högersympatisörer är mer benägna att rösta i tidningarnas undersökningar på nätet?]

I en artikel i DN idag visar till och med IFPI att de förstår sig på varför folk laddar ner…

"Magnus Mårtensson på svenska Ifpi, skivbranschens organisation, tror att många illegala fildelare i Sverige skulle övergå till legala tjänster om de fanns. – Den stora mängd som fildelar gör det inte för att det är olagligt utan för att det är enkelt, säger han"

Vilket förståss är något som är helt [jävla] självklart. Inga så kallade nätpirater laddar ner musik bara för att det är olagligt. Folk laddar ner för att de vill lyssna på musiken, se på filmen eller läsa boken.

Lika självklart är det ju att enkelheten är en av de viktigaste skälen. Priset är förståss viktigt, men folk skulle vara villiga att betala förutsatt att det var enkelt. Därför är ju idiotier så som DRM skydd och andra lika fåniga påhitt bara ett sätt för musikindustrin att skrämma bort sina kunder. Kanske börjar de förstå det?

Att vi små bloggare kommenterar artiklar som figurerar på de större nyhetssiterna är ju inget nytt. Numera kommenterar också nyhetssiterna de bloggare som kommenterar dem. Och så idag ser man på SVD en bloggare kommentera det fakum att SVD rapporterar om hans kommentar… Cirkeln är sluten…

Praktiskt sätt för SVD & co att få material till nya artiklar utan att behöva göra så mycket.

                                                             

Att göra emot icons är en konst. Går man in på deviantART finns det tonvis med olika söta små figurer. Dessa tre något politska små kamrater är delar av mitt bidrag till det hela. Resten finns på min sida på deviantART,  håll till godo.

Så avslutades den första partiledardebatten en debatt som egentligen inte var själva debatten. Varför regeringspartierna ens var där kan man undra. Den debatt som är intressant är ju den som sker på vår planhalva.

Tyvärr fick ju delar av arbetarrörelsen hicka när Mona förklarade att hon inte ville samarbeta med vänstern. Själv undrar jag varför, vänstern har flertalet gånger gjort klart att de egentligen inte heller vill samarbeta. Så om de inte känner för att samarbeta, jag men då finns det väll inget skäl i världen till varför vi ska tvinga dem? Allt för många inom partiet tycker att vänstern är ett bättre parti, eller i alla fall mer pålitligt. Det senare är så klart inte så konstigt. Vänster kan ju knappast göra upp med någon annan i riksdagen än just Socialdemokraterna så självklart är de ”pålitliga”. Jobbigare är det ju med partier som faktiskt försöker få sin politik igenom och därför kan tänka sig att göra upp med ”fienden”.

Själv säger jag, fackpampar och partivänner VÄX UPP!

Miljöpartiet försöker få sin politik igenom och gör då upp med de som kan få denna politik att bli verklighet. Vi gör ju lika dant. Så detta gör dem ju knappast opålitliga de gör dem smarta. Nu är de ”gifta” med oss, så då är de kopplade och kan inte springa lösa.

Och vänstern? Tja när vänstern inser att en förståndig budgetpolitik är något som svenska folket kräver så kan vi väll se om vi ska ta med dem också. Till dess räcker det med miljöpartiet.

Så då var det lite ny stile på bygget. Jag känner mig rätt nöjd ^^ men klart bättre kan det bli. Nu är det bara dags att återigen börja skriva något meningsfullt här.