Arkiv för månad: september, 2010

Valet är avgjort, rösterna är räknade och väljarna har lämnat sin dom. Resultatet är allt annat än upplyftande för oss som älskar Sverige.

Av de två blocken som gick till val finns ingen egentlig vinnare. De rödgröna klarar inte av att ta över regeringsmakten, vilket är ett klart misslyckande. Samtidigt förlorar alliansen den majoritet man haft i riksdagen vilket också måste ses som ett misslyckande.

Båda blocken har sina klara vinnare. Inom alliansen gör Moderaterna sitt bästa val sedan rösträttsreformen och vinner tio mandat i riksdagen. Bland de rödgröna gör Miljöpartiet sitt bästa val någonsin, erövrar sex mandat och har gått från att vara riksdagens minsta parti till att bli riksdagens tredje största parti. Men smolken i bådas bägaren är att man misslyckats att få majoritet för den politik man tillsammans med sina respektive samarbetspartner gått till val på.

Att valets stora förlorare är mitt eget parti Socialdemokraterna är givet. Vi gör vårt sämsta val sedan första världskriget, ett enormt misslyckande men vi är inte ensamma med att göra ett dåligt resultat.

Bland alliansen är den stora förloraren centerpartiet som förlorar vart fjärde riksdagsmandat, och går från att vara riksdagens tredje största parti, till att vara femte störst. Även detta ett misslyckande. Även kristdemokraterna får räknas till förlorarna då man tappar vart femte mandat och än värre åter intar positionen som riksdagens minsta parti. En plats man visserligen delar med vänsterpartiet.

Men till syvende och sist är valets största förlorare Sverige. Vi har nu likt så många andra länder fått in ett rasistiskt parti i vårt parlament. Och vad värre är, detta parti har lagt sig som en kil mellan blocken och skapar därmed en instabil bas för regeringsbyggande.

Samtidigt får man se detta för vad det är, en klar signal om att nuvarande politik och nuvarande blockuppdelning inte faller väljarna i smaken. För på den punkten är väljarna glasklara. Alliansen fick inte egen majoritet och inte heller de rödgröna. Och detta bör politikerna ta fasta på när de skall förhandla fram den regering som skall ta över taburetterna och besitta dem denna kommande mandatperiod.

Läs även Johan Westerholm och Peter Högbergs tankar om valresultatet. Och så några avslutande ord av Olof Palme:

Intressant?

Kan inte undvika att roas över hur den svenska sjukförsäkringsdebatten nu blivit uppmärksammad på andra sidan jorden.

En kommentar  på bloggen Americablog, en av USA’s största politiska bloggar tycker jag står ut som något humoristiskt en persson med smeknamnet Yuriska skriver:

Fredrik Reinfeldt – leader of the ‘Liberal Conservative Moderate Party’

Mona Sahlin – leader of the ‘Labour Party – Social Democrats’ I think the characterisation of conservative and progressive for the US audience is correct.

Som svar på detta skriver Thrasymachus:

Wait, the ‘Liberal Conservative Moderate Party?’ Talk about covering all your bases. What do they believe in? Not doing everything they can some of the time?

På något sätt tycker jag det passar när Moderaterna försöker kalla sig det enda arbetarpartiet.